33


Australien 2008-10-21

Den 19 oktober på morgonen var det dags att segla vidare. Efter att ha passerat passet satte vi segel. Full stor och spirad genua. Vi hade bra vind med 6-7 m/s och vi gör god fart. Fram mot 13.00 tiden kommer det upp mörka moln vid horisonten och jag tar in två rev i storen. Det blir ingen hård vind utan på natten tar vinden slut istället och vi får motorera. Vid lunchtid kommer vinden tillbaka och vi kan sätta allt vi har igen och har en fortsatt bra segling.

Tyvärr så håller inte alltid det goda i sig utan på natten satte det till att blåsa igen kraftigt. Sydost 15-18 m/s så det var bara att ta på sig säkerhetsselen och kasta sig upp på däck och ta ner storen. Det blir fortsatt hård vind men stundtals är vi uppe i 8-9 knop. Så har höll det på, mycket vind ingen vind och tillråga på allt så lossade en bult till vindrodret. Det var bara att ta ner storseglet för att minska påfrestningarna på ro. Detta skedde under dagen så det var ingen större svårighet att fixa detta. Med snören, eltejp och ståltråd så kan man laga det mesta. Så gjordes nu också och vindrodret fungerade igen.

På fjärde dagen hörde jag någon ropa på VHFén, "sailingvessel, sailingvessel do you copy me".
Jag gick upp i sittbrunnen och tog en titt runt horisonten och mycket riktig ca 4 sjömil bort var det ett containerfartyg som ropade på oss. Vi svarade honom och pratade lite om varje. Han undrade om det var en regatta på våg mot Nya Caledonien eller om jag var själv. Jag svarade att vi var själva men bakom oss ett par dagar kan finnas ett par båtar till. Ibland gör man regattor mellan de olika öarna och det visade sig att han hade kappseglat själv i unga år i en 470.

Sista dygnet som vi hade fick vi tyvärr sydvästlig vind 12 m/s. Det var jobbigt för nu kunde man se land och vi kunde inte hålla kursen. Vi hade beräknat att komma fram till Havanna pass på morgonen när tidvattnet var på väg in men på grund av motvinden så kom vi fram på natten och fick ligga bi tills gryningen. När det första gryningsljuset kom gick vi in i passet och det var lite som att vara i en tvättmaskin. Ström och vind mot varandra gjorde att vi knuffades omkring lite men det varade bara någon timme sedan var vi igenom. Vi var ganska trötta nu och vi kom in på lördag morgon. Det betyder att vi inte vill klarera in eftersom vi får betala övertid utan vi ankrade upp i en liten vik och vi kunde äta lite och sedan gå och lägga oss för att sova ut och båten gungade ingen ting.

Nästa morgon som var den söndag hade vi en riktig slapp dag. Vi tog igen oss ordentligt, badade och hade det skönt. Senare på eftermiddagen gick vi vidare till en annan fin vik och som låg närmre Noumea som är huvudorten och där vi skall klarera in. Här hade vi också en fin dag.

På måndag morgon var det då dags att bege sig till Noumea. Solen från en molnfri himmel och bra vind gjorde att vi hade en perfekt segling hela vägen. Strax innan vi var framme ropade jag upp Port Moselle och anhöll om en plats vid besöksbryggan. Jag fick klartecken att gå in och en man hjälpte oss att förtöja ordentligt. Strax efter det att vi förtöjt kom alla berörda myndigheter ombord och gjorde sin kontroll och fann inget anmärkningsvärt utan vi blev godkända och kunde gå iland.

Nu märkte vi att vi var på en plats som Frankrike hade inflytande på. Har var rent, snyggt och dyrt samt här fanns många franska bilar och affärerna hade fina fräscha varor och diskarna var långa och välfyllda. Det fanns en mycket fin marknad också som hade grönsaker, frukt, kött och fisk och den var öppen alla förmiddagar i veckan. Efter ett par dagar i marinan gick vi ut och lade oss på ankringsplatsen. Tyvärr så var ankringsplatsen fylld av fasta förtöjningsbojar och det är ingen god kombination. Man har oftast längre ankarkätting än bojkätting och då svänger man runt olika och kan då lätt komma i kontakt med grannbåten. Det fick till följd att vi fick ankra om ett par gånger.

Nu gällde det att se så att vårat visa var klart. In på första bästa internetcafé och kolla. Det visade sig att de ville ha kompletterande uppgifter och som vi skickade in till dem. När det gått en vecka och vi inget hade hört blev vi lite nervösa. Nu började vi skriva till dem och undra vad som inte var bra med vår ansökan. Vi fick inga svar men efter ytterligare några dagar så var Millas visa klart men inte mitt. Mera skriverier och tillslut ett par dagar senare var mitt visa också klart. Vi hade nu varit i Nya Caledonien i två veckor och tyvärr så hade den mesta tiden gått åt till att fixa visat så vi hade inte hunnit med att se så mycket av ön. Vi hann i alla fall med att bevista en konsert i kyrkan. Det var 3 olika körer med olika stilar, dels populärmusik, lokal musik och sist klassiskt. Det var mycket fint att lyssna till. Vi var också och tittade på deras kulturcentrum som var en intressant byggnad och som låg väldigt fint vid vattnet. Vi hann också med och tittade på deras botaniska trädgård. Här kunde man på ett enkelt sätt se deras fauna och djurliv. Det fanns också en fin promenadstig genom regnskogen. Självklart har vi också varit och tittat på de olika marknaderna som har varit här. Marknader där de olika regionerna har haft var sin dag i parken och visat upp sina alster. Vädret har också varit på vår sida med mycket solsken.

Nu var det hög tid att lämna Nya Caledonien och segla vidare till Australien. Vi är inne i mitten av november och orkansäsongen närmar sig. Nu väntade vi bara på ett bra väderfönster. Under tiden vi gjorde det passade vi på att klarera ut och skicka ett mail till tullen i Australien för att meddela när vi troligtvis skulle vara framme. När detta var klart gick vi tillsammans med Roxy ut och lade oss i en fin vik. Här låg vi i två dagar innan vi bestämde oss för att gå vidare. På måndag morgon drog vi upp ankaret och vinkade adjö till Roxy. Nu blir det inget mer "mexican train spel". Mexican Train har vi spelat många gånger tillsammans. Mexican Train är ett spel som man spelar med dominobrickor men har upp till tolv prickar.

Kursen sattes nu mot Bundaberg i Australien. Resan över havet var mycket varierande. I början hade vi bra vind men sedan blev de svagare och svagare. Stundtals hade vi mycket regn också och då vred vinden fram och tillbaka så det blev en hel del motorgång. Tack vare motorrerandet så höll vi tiden och natten till måndagen gick vi genom passet mot Bundaberg och kl. 09.00 på måndag morgon ankrade vi upp vid karantänsstationen. Efter en timma blev vi uppropade av marinan och bad oss komma till bryggan. Ombord kom de olika myndigheterna och gick igenom båten. Innan hade vi blivit uppskrämda av andra seglare att myndigheterna i Australien går igenom hela båten och river upp allting. Tre personer kom ombord, pratade lite med oss och fyllde i några papper och sedan var allt klart. Nu kunde vi ta ner den gula flaggan och titta oss omkring på marinan. Det var en fin marina med bra bekvämlig så här stannar vi i alla fall en vecka.

Dagarna i Bundaberg var fyllda med uppgifter för oss. Som tur var så fanns det en liten buss som gick in till staden varje morgon för vid marinan där vi låg fanns inte mycket av affärer. Inne i stan köpte vi färskvaror. Maten är inte så dyr som vi först trodde utan godkänd. Att äta ute är inte heller så dyrt så det gjorde vi ett par gånger. Vi bokade också hemresa och det gör vi i slutet av november och kommer tillbaka i slutet av februari. Vi bokade också en ny plats i en annan marina som ligger inne i stan så det blir roligare att ligga här när vi sedan kommer tillbaka.

Det är nu slutseglat för denna säsongen och sammanfattningsvis så har det varit en fantastisk säsong. Vi har upplevt otroligt mycket både av länder och människor och haft många roliga stunder tillsammans med andra seglare.

Som sagt, nu blir det ett uppehåll på tre månader men sedan kommer vi tillbaka igen och berättar om vår fortsatta segling. Då bär det förmodligen av mot Asien och röda havet.


Ha det bra tills vi hörs igen.

Milla o Hans på Blue Marlin.

© Copyright s/y Blue Marlin