5

2005-08-09 La Coruna Spanien

Tisdag 2/8 blev en fixar dag. Vi handlade, grejade med båten, kolla väder och tankade. Efter allt slit valde vi att äta fish & chips för sista gången, nu kommer vi äta tapas istället. Milla och Hans tog bussen till Cork och tittade runt medan Emma och Stefan stannade kvar och gick runt i Kinsale. På kvällen gick vi på puben och tog en öl med Lollo och Kjell i The Spice II och snackade om veckorna som gått och vad som komma skall.

Onsdag morgon gjorde vi oss klara för att sticka över det beryktade Biscaya. Kl 11.30 lämnade vi bryggan tillsammans med The Spice II och en Norsk båt som heter Babette. Väderleksrapporten sa svaga vindar hela vägen till Spanien och vi var rädda för att vi skulle behöva gå mycket för motor. Men tji fick vi, efter bara någon timme blåste det upp till 12 sekundmeter och vågorna gick höga. Vi fick vänja oss vid att krampaktigt hålla i sig vad man än gjorde för att inte kastas omkull. Vi gick i våra vaktpar 4 timmar i stöten och allt rullade på ganska bra. Under första dygnet kunde vi hålla kontakt med The Spice och Babette via VHF:n och det var riktigt kul att snacka lite och veta att man inte var helt ensam. Det mojnade och vi fick gå för motor en timme och vi trodde vi hade seglat förbi blåsvädret. Men nej då, nästa oväder var snart hos oss. Nu med kulingstyrka 15 sekundmeter och ytterligare en natt med svårt att sova. Det var jätte svårt att gå på toa, klä på sig och laga mat för man kastades runt av vågorna. Men vi kämpade på och försökte hålla modet uppe. Det mojnade så småningom igen och vid 16 tiden startade vi motorn. Motorn fick vara på i 12 timmar och vi fick lite lugnare sjö. På Emmas och Stefans nattvakt tredje dygnet började plaska runt båten. Vi såg hur vattnet kokade runt båten, det var ett fiskstim som blivit uppjagade till ytan och nu försökte dom hoppa till säkerhet. Vi undrade vad det var som skrämt dom men fick snart se ca 15 delfiner som valde att leka runt fören på Blue Marlin istället för att jaga. Varje rörelse som delfinerna gjorde lystes upp av det blåa skenet av mareld. Det är antagligen det vackraste vi någonsin sett och helt plötsligt glömde man hur trött och sliten man var. Vi turades om att sitta i fören och titta på skådespelet som höll på i säkert 20 minuter. Vi fick även se två valar under vår segling. Dom såg väldigt stora ut men tyvärr kan ingen av oss särskilt mycket om valar så vi vågar inte ens gissa vad det var för art. Vi kan endast säga att det känns väldigt mäktigt att få se dessa stora djur. På morgonen fick vi dock dåliga nyheter, en ny kulingvarning var på väg mot oss och innan det blev mörkt på kvällen så bottenrevade vi storen och rullade in en bit på genuan. Det blåste mer och mer under natten och vid kl 6 på morgonen hade vi 20 sekundmeter och enorma vågor. Hans satt och styrde när han fick möte av en oljetanker, Milla fick kasta sig upp och starta motorn och med nöd och näppe flyttade vi oss ur hans väg. Varje rörelse som delfinerna gjorde lystes upp av det blåa skenet av mareld. Det är antagligen det vackraste vi någonsin sett och helt plötsligt glömde man hur trött och sliten man var. Vi turades om att sitta i fören och titta på skådespelet som höll på i säkert 20 minuter. Vi fick även se två valar under vår segling. Dom såg väldigt stora ut men tyvärr kan ingen av oss särskilt mycket om valar så vi vågar inte ens gissa vad det var för art. Vi kan endast säga att det känns väldigt mäktigt att få se dessa stora djur. På morgonen fickvi dock dåliga nyheter, en ny kulingvarning var på väg mot oss och innan det blev mörkt på kvällen så bottenrevade vi storen och rullade in en bit på genuan. Det blåste mer och mer under natten och vid kl 6 på morgonen hade vi 20 sekundmeter och enorma vågor. Hans satt och styrde när han fick möte av en oljetanker, Milla fick kasta sig upp och starta motorn och med nöd och näppe flyttade vi oss ur hans väg. Oljetankern hade starka strålkastare på däck vilket gjorde det omöjligt att se hans lanternor och då också vart han var på väg. Vågorna bröt ibland över båten och vid ett tillfälle fick Stefan och Emma en jättevåg över sig så vi blev totalt dränkta. Vi hörde på VHF:n att en båt behövde assistans, dom var helt slutkörda och antagligen sjösjuka och bad om att någon skulle komma ut och bogsera dom in. Detta var ca 15 timmar från La Coruna och man började ifrågasätta sitt resesätt, det finns ju faktiskt flyg! Vi kämpade på nu med endast stormfocken uppe och tillslut satte vi igång motorn för att kunna parera vågorna bättre. Kl 19.30 kunde vi äntligen lägga till i La Coruna, efter 4 dygn och 8 timmar till havs. Vi var lagom möra och trötta och längtade efter en dusch. Stefan och Emma orkade ta sig en kort promenad i stan efter duschen och gick på McDonald. Vilken njutning efter åtminstone EN macka för mycket. Vi sov som stockar på natten och vaknade nästa dag vid 11 tiden.

Efter att sköljt av allt salt från båt, regnkläder och kuddar kunde vi ge oss ut för att se stan. Vi tog en tur med en spårvagn som körde runt stan. Vi käkade jätte god grillad fisk på en restaurang och promenerade runt i parker och små gränder. La Coruna är en av dom mysigaste platser vi någonsin varit på. På kvällen samlades vi för att gemensamt gå ut och käka. Det var Lollo och Kjell i The Spice II, Jan och Christina i Christina och ett norsktpar som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på med en liten flicka på 2,5 år som hette Una. Vi gick in till stan och satte oss på en liten restaurang. Vi var väldigt sugna på skaldjur men menyn var endast på spanska och ingen av personalen kunde engelske så det blev till att peka och gestikulera. Emma frågade vad kräftorna kostade kilot och han krafsade ner vad vi trodde var 8.50 € kilot. Hans, Stefan och Emma tog ett halvt kilo var och Milla beställde en spindelkrabba. Det var supergott fast vi bara fick 3 kräftor var och Millas spindelkrabba bara bestod av några spretiga ben. Chocken kom först när vi skulle betala notan. Vad vi trodde var 8.50 € kilot var 85 € kilot alltså nästan 850 kr för sex kräftor. Millas krabba kostade 160 kr och vi blev helt stumma. Alla 10 som var och åt fick en nota på 2518 kr varav vi fyra skulle betala 1500 kr. Det blev en väldigt dyr läxa och vi var nog lite nedstämda när vi traskade tillbaka till båten. Men kvällen i övrigt var väldigt trevlig och vi får väl skratta åt vårt kvitto som sitter i loggboken när det har gått en tid.

Vi skall stanna här i La Coruna någon eller några dagar till sen fortsätter vi söderut.

Vi hörs då Emma, Stefan, Milla och Hans

© Copyright s/y Blue Marlin