43

Finike 2010-04-21

Så äntligen fick vi ett väderfönster som passade oss för att gå från Hurugardha och upp till Port Suez. Det skulle vara svaga vindar från norr men vi räknade med att motorera. På morgonen den kl.09.30 släppte vi förtöjningarna och satte kursen mot norr. Tyvärr så ökade vinden på eftermiddagen till ca 10 m/s och sjön växte. Vi hade en jobbig dag och natt men på eftermiddagen dag 2 så lade sig vinden lite. Vi hade då en lugn och fin natt och kom fram till Port Suez kl. 11.30 och fick oss en boj anvisad som vi förtöjde vid. Här kom agenten ombord och fixade all papper. Trots att vi redan var inklarerade i Egypten med visa och Crusingpermit så kostade det oss 40 US$ att gå in i hamnen.

Här blev vi liggandes ett par dagar och passade på att besöka Giza med pyramiderna och en tripp in till Kairo för att titta på museet. Det var en fin utflykt som vi gjorde en dag. Att rida på kamel och häst i öknen och se dessa monument var en fantastisk upplevelse. Man har sett dessa byggnadsverk på film och TV, men att se dem i verkligheten var stort. Intressant var det också att i museet se alla guldskatter som man hittat i faraonernas gravar. Vi hade en bra tid i Suez och staden var mycket speciell tack vara att det inte var så turistiskt. Här var en fantastisk marknad med grönsaker och frukt i överflöd. Här kunde vi köpa färska jordgubbar för 5 kr./kg. Vi fick också god kontakt med vår marina man, KarKar. Han kallade Milla för mama och en kväll kom han till oss och hade bakelser med sig som han bjöd på och vi stod för kaffet.

Men vi måste vidare. Nästa dag fick vi en lots ombord och vår resa i Suezkanalen tog sin början. Det var en fin resa med fina vyer och strålande sol. Vi mötte också konvojer med handelsfartyg under vår resa i kanalen. Vår lots som var troende muslim förrättade sina böner ombord på fördäck. Innan han gjorde detta tvättade han fötter, händer och ansiktet. Vi kom fram till Ismaelia på kvällen och lade oss vid bryggan i marinan. Här blev vi kvar ett dygn men sedan ville vi vidare för det såg bra ut på väderfronten att ge sig ut i Medelhavet. Kl. 05.30 nästa dag kom lotsen ombord för den sista biten av kanalen. Den avlöpte lika smärtfritt som dagen innan. Lotsarna skall ha sina mutor men vi gjorde så att vi packade en kasse med reklamgrejor som vi fått under resan i Indonesien och Malaysia samt cigaretter och lite pengar. Detta överlämnade vi när lotsbåten kom för att hämta vår lots så han hade inte tid och se hur mycket pengara vi gav honom. De är aldrig nöjda utan vill alltid ha mer men nu fick han inte möjlighet att tigga mer av oss.

Vi gick inte in i Port Said utan fortsatte rakt ut i Medelhavet. Vindarna var svaga så vi fick motorsegla. Det var mycket fartyg omkring oss som skulle antingen in i Suezkanalen eller var på väg därifrån. På natten under min frivakt så gick kylarlarmet. Snabbt fick vi stänga av motorn för att den inte skulle skadas. Det visade sig vara impellern som gått sönder. Bytet var enkelt och snart kunde vi starta motorn igen och fortsätta. Senare på eftermiddagen så gick kylarlarmet igen. Impellern var hel men det kunde sitta en plastpåse i vattenintaget eller gummibitar av den gamla impellern kunde också satt sig i värmeväxlaren och hindrade kylarvattnet att cirkulera. Det visade sig att troligtvis vad det gummirester från den gamla impellern som satt fast i värmeväxlaren. Vi hade då fått ganska bra vindar så vi fortsatte vår färd för att fixa kylaren när vi kommit fram till Turkiet. Tyvärr så visade det sig att väderprognosen stämde dåligt för nästa dag på eftermiddagen efter en bra segling ökar vinden och vi ser att det blir mörkt på himlen. Vi tar ner storen helt och rullar in halva genuan. Sen kommer vinden med full styrka. Förseglet som vi hade uppe skörades och blev till strimlor. Vinden var uppe i 30 m/s och i topparna gick vindmätaren utanför skalan. Detta höll på i ca en timma innan vinden gick ner till 20-25 m/s. Vi låg bi och bara väntade på att vinden skulle minska. I elva timmar låg vi så tills vinden var nere i 10-15 m/s då kunde vi sätta bottenrevad stor och stormfock och seglade vidare. Vi var glada att inget hände med båten utan den uppförde sig mycket bra i den starka vinden och grova sjön.

Under natten mojnade vinden och vi kunde bara segla sakta. Förseglet hade snott in sig så vi kunde inte ta ner det och byta mot ett annat segel utan fick fortsätta med vår stormfock. Efter ytterligare en dag försvann vinden helt. Jag var tvungen att fixa motorn så vi kunde komma vidare. Vi pratade med ett handelsfatyg som passerade oss och gav oss väderinformation. Det skulle fortsätta med lätta eller inga vindar alls. Tack vare sattelittelefonen kunde vi ringa vår gode vän Jörgen som har Puzzel marin på Hönö och han kunde vägleda mig så jag kunde fixa värmeväxlaren. Det satt en hel del gummibitar där som täppte till kylkanalerna. När detta var fixat så kunde vi starta motorn igen. Detta var den värsta seglingen som vi varit med om under hela vår segling jorden runt.

Linda och Carin har födelsedag denna dag så vi tog och ringer dem och gratulerar på födelsedagen, På kvällen den 14 april ankrar vi utanför Finike och nästa morgon kan vi gå in i marinan. Inklareringen går smidigt och vi kan titta oss omkring i byn.
Det är en liten trevlig by och här finns inga turister alls. Detta gör att du som västerlänning sticker ut men det är ingen nackdel för vi blir bra omhändertagna av lokalbefolkningen.

Man kan säga att vår jordenruntsegling nu är avslutad. Vi har nu seglat 29942 sjömil under fem år och jorden runt. Att vi inte har passerat vår longitud är bara en teknisk sak, vi är snart där. Det har varit en fantastisk resa vi gjort. Vi har sett så mycket fint och trevligt, mött underbara människor både lokala och seglare. Vi har alltid fått den hjälp vi behövt och vi har aldrig känt oss ensamma.

Nu skall mycket fixas, seglet skall lagas och båten skall tvättas. Vi kommer att ha båten här ett år till att börja med sen får vi se.

Ha det bra tills vi hörs igen.

Milla o Hans på Blue Marlin

© Copyright s/y Blue Marlin