41

Indien 2010-01-24

Lankawi var ett bra ställe. Det var det bästa i Malaysia. Här var vattnet klarare, landskapet finare och här är en skattefri zon. Ölen kostar 2 kr för en burk och en liter sprit 60 kr. Här skulle man kunna stanna länge men tyvärr så kan vi inte detta. Innan vi reste vidare så fick vi bunkra för vår sista resa över en ocean. Det var också avslutningsmiddag för Sail Malaysia rallyt. Det var nog den bästa middagen vi varit med om på länge. Här saknades ingenting av malaysisk mat och det fanns även sydamerikanskt och europeisk mat. Här fick vi också tillfälle att säga adjö till våra australiensiska vänner och det blev ett tårfyllt adjö. De skulle lägga båten i Malaysia och åka hem till Australien över jul och nyår för att sedan komma tillbaka och fortsätta segla i Malaysia och Thailand. Vi själva skulle fortsätt mot Thailand och röda havet.

Dagen efter festen lättade vi ankar och började vår segling mot Thailand. När man lämnar Malaysia så har man ungefär en vecka på sig innan man behöver klarera in i Thailand så vi gjorde dagseglingar upp mot Phuket och besökte Tarutao, Phetra och Phiphi Don. Dessa sandstensöar som under årmiljoner har formats till fantastiska formationer. Vi har här under deras högsäsong så det var väldigt mycket turister här. De kom ut med snabba motorbåtar och snorklade och dök för att på eftermiddagen sedan åka tillbaka till deras respektive hotell. Då blev det lugnt ute på öarna igen för att nästa dag upprepas.

Vi anlände till Ao Chalong, Phuket på eftermiddagen den 15 december och klarerade in nästa dag. Här var det turistiskt. Vi hörde svenska, danska, norska och tyska samt kunde läsa svenska menyer på restaurangerna. Här kunde man också köpa svenskt snus. Man såg här tydligt att sexturismen inte har minskat. Gamla farbröder med unga flickor var en vanlig syn, tyvärr. Detta var heller ingen dom de skämdes för.

Allt eftersom dagarna gick kom det in mer och mer båtar som vi kände igen samt träffade en del nya båtar också. Det var Roxy, Scorpio, Pacific Star, Margaritha, Pomona och Frua Fra Havet. Här var också en annan norsk båt som heter Empire och en svensk med namn Xora.

Nu närmade sig julen med full fart och vi beslöt att lägga oss i en annan bay som heter Nai Harn för att där fira julen tillsammans med de skandinaviska båtarna. Jullunchen åts på Roxy med Scorpio, Xora, Pacific Star och så Blue Marlin. Det var en trevlig tillställning med skinka, sill, lax och snaps.

Härifrån gjordes också bussturer in till Phuket town. Dels för att se på staden men också för att här fixa visa till Indien. Vi hittade en resebyrå som kunde ordna med detta och det skulle vara klart runt den 29 december. Naturligtvis fungerade inte detta men det var inte så farligt för vi fick vårt visa den 31 december istället och vi var nöjda med detta.

Nyårsafton kom och vi hade bokat bord på en restaurang som låg alldeles vi vattnet. Här åt vi gott och hade väldigt trevligt. Efter middagen åkte vi ut till Roxy och skålade in det nya året och tittade på fyrverkeriet som sköts upp från stranden. En annan trevlig sed de har är att skicka upp små lyktor. De är gjorda av rispapper och inuti sätter man ett ljus som värmer upp luften inne i lyktan och efter ett tag så stiger lyktan till väders. Sakta stiger den uppåt och lyser väldigt fint och länge.

Nu börjar det dra ihop sig till avfärd från Thailand och Indiska oceanen låg framför oss. Den 5 januari kl. 07.30 tar vi upp ankaret och sätter kursen väster ut. Vindarna var svaga och skulle vara så till och från under vår segling. Så blev det också. Mest var det 5 meter per sekund och vi gjorde mellan 3 till 5 knop beroende på hur stark strömmen var. En natt hade vi ingen vind alls men för att få sova så lät vi båten driva och vi gjorde då 2 knop över grund. Det var gott att ha strömmen med oss.

Det var väldigt mycket trafik av stora båtar. Traden från Malackasundet till röda havet går här och vi seglade mitt i. Det märktes att det var en stor led vi färdades i för det var bemanning på bryggan på båtarna. De väjde snällt för oss när vi kom seglande och det har vi inte varit bortskämda med tidigare.

Vi seglade och motorerade om vart annat. När vi på kvällen närmade oss sydspetsen på Sri Lanka så vi hundratals fiskebåtar. De syntes bara som små ljus men horisonten var full av dem. Det var bara att ta ut svängen ordentligt och försöka gå runt dem. Det lyckade till stor del men ibland fick vi en stark lampa på oss och de lyste för att visa oss var näten låg. Vi fick ibland vända om och gå tillbaka för att komma förbi en liten flagga som markerade var nätet började. Vi hade tur och fastnade inte i något nät utan kunde segla vidare.

Efter att vi passerat Sri Lankas sydspets fick vi mycket vind över oss och den var nord, nord västlig. I tre dygn hade vi 10 – 15 m/s och när vi var mellan Indien och Sri Lanka var den uppe i 20 m/s. Det var en mycket tuff segling och vågorna dunsade in i skrovet och vi tog mycket vatten över oss. Vi hade bottenrevat och en stor del av genuan inrullad och när det var som värst hade vi bara den lilla genuan uppe. Det gick inte att sitta i sittbrunnen utan det var att ligga ner inne i båten. På natten hade vi däcksbelysningen tänd för att synas bättre och då och då tittade vi upp för att kolla andra båtar. På radarn kunde vi se att fartygen gjorde stora svängar förbi oss.

Efter tre dygn kom vi i lä av Indiens kust och vi fick en mycket fin segling upp mot Cochin. Vi låg och loggade i 4-5 knop och solen lyste på oss. De tuffa dygnen var glömda och vi njöt av seglingen. Här var det också en massa fiskebåtar för det är ett grunt kusthav. Dessa båtar väjde inte för oss utan vi löpte mer eller mindre gatlopp mellan dem. Allt gick emellertid bra och på morgonen den 19 januari börjar vi inseglingen till Cochin och kl. 12.00 ankrade vi utanför Taj Malabar hotell för att klarera in. Nästan omedelbart kom myndigheterna ut till oss och vi fick fylla i en massa formulär med massor av kopior. När detta var klart var det för oss att gå iland och besöka alla instanser. Detta var helt fantastiskt. Man var tillbaka 70-80 år. Det låg en massa papper i buntar på hyllor och bord. Man använde inte pärmar utan varje handling buntades ihop och så knöt man ett snöre runt. Det var dammig och smutsigt bland hyllorna. Här hade man inte ont om personal utan samma papper behandlades av 3 till 4 olika människor. Vi har aldrig sett maken till byråkrati tidigare under hela vår segling. Vi klarade nästan av allt första dagen men vi hann inte till immigrationen utan den fick vi ta nästa dag.

Nu var det klart så vi kunde gå iland och se oss omkring. Vi tog vår dinge in till hotellets brygga och därifrån en färja över floden in till staden. När vi kom i land gick vi en liten bit och sedan slog Indien emot oss med full kraft. Människor, bilar, tuc tuc, motorcyklar och mer människor. Det var ett brus av ljud hela tiden och en serenad av tutande fordon. Vi stod stilla i flera minuter och bara insöp atmosfären.

Indien är också ett mycket fattigt land med stor klasskillnad och vissa är mycket fattiga. Man är tillbaka på 30-40 talet och det är konstigt med tanke på att Indien har en väldigt hög standard vad det gäller elektronik. Men i de små företagen så sitter man fortfarande och för böcker för hand.

Vi beslöt oss för att göra en tripp upp till bergen och titta lite på te plantagen. Vi startade kl. 07.00 en morgon och vi blev upphämtade av en båt som tog oss in till stan. Därifrån tog vi en tuc tuc till busstationen. Vi köpte biljett och det är fantastisk billigt att resa här. En tolv mils tripp upp till en stad som heter Munar kostade 15 svenska kronor per person. Bussresan upp är en historia för sig. Från första stund var det full fart och signalerande hela tiden. Eftersom det var en lokal bus så stannade den i varje by och också mellan dessa byar om folk vill av eller på. Vägarna var krogiga och branta så motorn gick på högvarv och så tutades det i varje kurva naturligtvis. Så här höll det på i fyra och en halv timme. Det fanns inga fönsterrutor på bussen utan om man ville stänga ute solen eller regnet så drog man ner plåtjalusier men då såg man heller ingenting av utsikten. Vi kände att det blev kyligare och kyligare ju längre upp i bergen man kom och byn vi skulle till låg ungefär 1000 m över havet. Det var som att komma till en svensk sommar, ungefär 12-15 grader varmt. Vi hittade ett billigt och bra hotell för 140 kr per natt och det var med dusch och varmt vatten.

Nästa dag gjorde vi en utflykt med en guide. Vi körde runt bland teplantagen och gick en ca 2 timmars vandring i ett reservat och fick se fina grottmålningar samt gamla gravar som såg precis lika dana ut som våra hällkistor. Vi såg också mycket av Indiens fauna och många fåglar. Vilda elefanter fick vi inte se men vi såg spillningen av dem så de fanns i närheten. Det var en mycket fin resa som varade hela dagen.

När vi kom tillbaka till hotellet för att fixa till oss innan vi skulle gå och äta kom portiern upp och meddelande att det skulle bli strejk imorgon. Inga bussar och alla affärer och restauranger skulle vara stängda mellan 06.00 till 18.00. Vi blev naturligt vis lite skärrade att vi skulle bli sittande i Munar i veckor p.g.a. Strejken så vi gick ner till busstationen och frågade när nästa buss till Cochin gick. Den går klockan 19.00 och då var klockan fen minuter i sju. Snabbt tillbaka till hotellet och packa och betala och när vi kom till busstationen igen så sa de att bussen gått. Besvikna började vi gå tillbaka till hotellet men vi såg en buss i mörkret komma och den såg ut som den vi hade åkt med till Munar så vi stoppade den och frågade om den gick till Cochin. Det gjorde den och vi kom med. Nu var det full fart igen och på tutandet. Middag hade vi inte hunnit äta men vi hade en klase bananer som vi käkade upp. Kl. 23.30 var vi tillbaka i Cochin. Nu var problemet hur vi skulle komma ut till vår båt. Allt var stängt för natten. Vid kajen träffade vi ett par fiskare i en kanot och de paddlade oss ut till båten. De fick 40 rupier för besväret och de blev väldigt glada.

När vi vaknade på morgonen såg vi att det hade kommit flera nya båtar. Flera verkar gå härifrån samtidigt som vi så vi får sällskap upp till Ohman.

På lördag den 30:e seglar vi vidare men innan dess skall vi klarera ut. Tiden i Indien har varit alldeles för kort men vad gör man när man måste passa monsuner och vindar i röda havet. Vi måste också passa tiden med andra seglare för vi skall ju gå i en konvoj genom piratvattnen.

Vi hoppas kunna höra av oss igen när vi passerat Adenviken och alla pirater.

Ha det bra tills vi hörs igen.

Milla o Hans på Blue Marlin

© Copyright s/y Blue Marlin