40

Indonesien 2009-08-16

Dagarna som Linda, Carin, Emma och Tomas gästade oss gick fort. Det gör det när dagarna är inbokade med massor av aktiviteter. Vi hade en fantastisk tid tillsammans. Läs deras resebrev.

När de hade rest beslöt vi att vi också skulle fara vidare. Redan samma eftermiddag tog vi upp ankaret och satte kursen mot en ö som heter Bawean. Vindarna var svaga till en början men fram på kvällen ökar den något till 7 m/s och vi gör god fart. Kl. 23.00 är vinden uppe i 15 m/s så det är att ta ner hela storen och rulla in lite på genuan. Det blir en skvättig och skvalpig natt. Kl 02.00 går vindflöjeln till vindrodret av men jag har reserven lätt tillgänglig. Kl. 06.00 avtar vinden och det blåser nu bara 5 m/s från SV så vi kan sätta storseglet igen och rulla ut hela genuan. Detta varar fram till halv tio då vi får hjälpa till med motorn. Kl. halv fyra på eftermiddagen kan vi segla och vi spirar genuan i lovart. Så här håller det på. Upp med segel ner med segel. Stötta med motor och segla igen. Dessutom har vi mycket fiskebåtar omkring oss på nätterna så det gäller att vara vaksam.

Väl framme vid Bawean kl. 15.00 efter två nätter hittar vi ingen bra ankarplats. Det är mycket koraller och vi gör ett försök men förstår att det är lätt att fastna med ankaret här. Det är bara att segla vidare. Vi tar ett dygn till och seglar mot Karimun Jawa. Väl framme ser vi att de grunda fina ankarplatserna är upptagna av sjögräsodlingar. Utanför dessa är det över 20 m djupt och inte roligt att ankra. Vi frågar en lokal kille var vi kan ankra och han visar oss in mellan odlingarna. Det känns inte riktigt bra att göra detta men det är mycket lugnt väder. I gryningen börjar det blåsa och det sträcker ut ankarkättingen och vi kommer att ligga väldigt nära alla bojar och linor till odlingarna. Så fort ljuset är tillräckligt bra tar vi upp ankaret och fortsätter vår resa mot Belitung.

Efter 2 dygn är vi framme i Belitung. Seglingen dit var blandad med motorgång och vind. Vi börjar bli vana vid dessa förhållanden nu och vi är ju fortfarande nära ekvatorn. Belitung är en väldigt fin liten ö. Här är människorna glada och vänliga, precis som de var uppe i norra Indonesien. De kom fram och hälsade och undrade var vi kom ifrån o.s.v. Vårt visa var på väg att gå ut så vi kunde inte stanna mer än 2 dagar.

Den 5 oktober går resan vidare mot Batam som är slutdestinationen för Indonesien seglingen. Den andra natten får vi ett ordentligt skwall över oss men vi hinner precis får ner storseglet och rullat in halva genuan när regn och vind är över oss. Det blåser mellan 15-20 m/s och sikten är obefintlig. Massa fiskebåtar ute och radarn har svårt att upptäcka dem då jag måste dra ner på känsligheten för annars ser jag bara regnet på radarn. Kl. fem på morgonen avtar vinden så vi kan sätta alla seglen igen och vi har inte seglat på några fiskare. Kl. 11.24 den 7 oktober passerar vi ekvatorn och är nu på norra halvklotet igen. En halv sup till kaptenskan och den andra halvan till Neptun för fortsatt god och säker segling och nästa dag är vi framme i Batam och går in i marinan vid Nongsa Point ett stenkast från Singapore och Malaysia.

Nongsa Point är en stor resort med golfbana, swimmingpool och flotta rum. Här var allt dubbelt så dyrt som i övriga Indonesien. Här fanns inte speciellt mycket att göra heller. Det var långt in till staden och det fanns inga kommunala transportmedel utan man fick ta en taxi och de visste att man kunde ta betalt från kunderna. Maten på restaurangen var verkligen dålig och ingen finess alls.

Här stannade vi i fyra dagar. Dagen innan vår avfärd klarerade vi ut från Indonesien och kl. 05.00 på morgonen lämnade vi marinan. Nu skulle vi passera Singapore Streight. Detta är världens mest trafikerade sund. Vi hade tur för det var inte så många båtar på väg just när vi skulle passera. Vi fick passa oss för två stycken bara. Efter passagen följde vi sydsidan av Singapore Island och zickzackade mellan ankarliggare. När vi följt sydsidan ett tag så vek vi av norr ut och gick in i sundet mellan Malaysia och Singapore. Här var en smal farled och det gällde att hålla sig på den Malaysiska sidan. Om man kom för nära Singapore sidan så tjöt sirener och ljus blinkade och det hördes en röst från högtalare att man var för nära. Samtidigt kom det en patrullbåt farande och visade var man skulle vara i farleden.

Vi nådde Danga Bay Marina på eftermiddagen. Vi hade haft en fin segling med god medström. Vi hade snittat i 7,4 knop och ibland visade loggen över 10 knop. Vi är nu alltså i Malaysia. Närmaste stad är Jahore Bahru och vi är också nu ett stenkast från Singapore men nu norr om ön. Här skall vi vänta in starten av Sail Malaylsia som vi skall deltaga i.

Malaysia är bättre organiserad än Indonesien. Här är inte det kaos som kännetecknade Indonesien utan trafiken flyter lugnare. Kanske beror det på att vägarna är bättre och bredare. En rolig sak var att när vi gick i en park fick vi se ett solur. Det var två solur som var spegelvända mot varandra. För att klockan skall gå rätt så fick man vända visaren när solen passerade ekvatorn. Här var vi med om många trevliga tillställningar. Här träffade vi också många av de seglare som vi inte sett sedan vi var i Ambon i Indonesien. I tre dagar så serverades det gratis mat och öl i stora mängder.

Seglingen gick vidare norr ut. Att segla i Malackasundet är inte någon rolig upplevelse. Det är dåligt med bra ankarvikar, mycket fiskenät och fiskebåtar och hur mycket skräp som helst. Ibland var det som att segla i sopcontainer. Plasten är en styggelse när den kastas bort i stället för att läggas i en skräpbinge.

Ett exempel på hur det är var när vi hade ankrat i lä om några små öar. Kl. 03.00 på morgonen väcktes vi av ett par fiskare och de var väldigt upprörda för vi hade ankrat på deras bästa fiskeplats. De bad oss flytta på oss men vi var nu vakna ordentligt så vi seglade vidare med ekolod, radar och sjökortet igång.

Det var trevliga tillställningar som vi var med på i de olika hamnarna som vi kom till. Det bjöds på god mat och uppträdanden. Skillnaden var att i Indonesien visade de oss det som vi ville se av kultur och människor. Här i Malaysia visade de oss det de vill att vi skulle se. Det som sponsorerna hade betalt för. Det var flotta sjukhus och stora bostadskomplex.

I Penang hade jag bokat tid med ett varv för att ta upp båten och laga roderskäddan. Allt gick bra med upptagningen och vi placerades på land. Detta var en lördag eftermiddag och redan på söndag började de att svetsa. Jag bad dem laga sprickan men också göra en förstärkning som också blev mycket bra. När detta var klart och vi hade slipat och målat botten sjösatte vi ett par dagar senare. Tyvärr så kollade jag inte om det var tätt utan nästa morgon upptäckte jag att det läckte fortfarande. Det var att åka tillbaka och ta upp på land igen. Vi gjorde två nya lagningar innan allt var klart. Då kunde vi äntligen gå i vattnet igen. Vi seglade upp till Georgstown och gick in i Marinan där. Detta var en liten fin stad med gamla anor.

Vi är nu i Lankawi och kommer runt den 12-14 december att segla vidare mot Thailand för att där fira jul och nyår.

Ha det bra tills vi hörs igen.
Milla o Hans på Blue Marlin

© Copyright s/y Blue Marlin