36


Australien 2009-05-31

Vi stannade i Cairns i 8 dagar. Här var Milla o jag för 10 år sedan och det hade inte hänt så mycket på den tiden. Staden hade blivit lite uppsnyggad och man märkte att dyk- tur- och souvenirbutiker hade blivit fler. Hotellet som vi bodde på fanns kvar och det gjorde även casinot samt att det byggts ett nytt casino. Det blev många och långa promenader i staden då vi jagade reservdelar och tillbehör till båten. Tack och lov så låg matbutikerna närmre. Ankringen i floden var intressant. Normalt så lägger sig båten i vindriktningen eller följer strömmen och sträcker ut kättingen framåt. Men här var strömmen så stark och konkurrensen med vinden gjorde att båten låg i samma riktning hela tiden. När tidvattnet gick upp sträckte den kättingen framåt och när vattnet gick ut så seglade båten över kättingen och sträckte ut den bakåt under båten. Här gjorde jag 1000 timmars service på motorn och jag försökte också fylla en gasolflaska men det lyckades inte. De kunde inte hitta någon testdatum och då ville de testa flaskan först och det skulle ta flera dagar så vi struntade i detta.

Den 10 maj seglade vi vidare. Det var mulet och grått och regnet hängde i luften. Vinden var SO 10-12 m/s så det blev 2 rev i storen och lite inrullad genua. Det blev en fin segling till Low Island och vi kom fram dit halv fyra. Vi hade då seglat 41 d/m och gjort drygt 6 knop i snitt. Nästa dag regnade det hela dagen så vi låg kvar och lämnade inte båten på hela tiden. Vi läste och slappade och mådde bra.

Den 12 Maj kl 07.00 bar det iväg igen. Målet var Hope Island. Vinden var sydlig och 5-7 m/s så det var fullt segelställ. Vi gjorde bra fart och loggade mellan 5-6 knop. Här norrut blir det trängre i farleden och vi får samsas med stora handelsfartyg. Här fick vi möte med en stor tanker och ett stort containerfartyg kom i kapp oss. Det var bara att dra sig så långt ut som möjligt åt sidan och samtidigt inte segla upp på något rev. När vi närmade oss Hope Island så såg det inte så lovande ut på den ankringsplatsen utan vi fortsatte mot Walker bay. I den något ökande vinden gör vi i alla fall bra fart så vi tar ett nytt beslut och fortsätter mot Cooktown och ankar i hamnen kvart över fem på eftermiddagen.

Cooktown är en gammal och trött stad med mycket historia och kultur. Framför allt så är den känd för att det var här som kapten Cook lagade sitt fartyg när det hade gått på ett rev men dess storhetstid var under guldrushen i slutet av 1800 talet. Här var vi i 5 dagar och tog flera trevliga promenader i omgivningarna.

Den 18 maj drog vi vidare norr ut. Vinden var SO 5-7 m/s och vi gjorde bra fart. När vi passerade Low wooded island så såg vi en strandad motorbåt och vi kunde se folk på stranden. Det såg ut som en olycka och jag försökte ropa upp Coastguard i Cooktow. Jag fick ingen respons och fortsatte att kalla upp sjöräddningen men inte där heller fick jag svar. Mycket märkligt. Jag gick visserligen inte ut med may day man tycker ju att Coast guard skall lyssna på kanal 16. När vi kom närmare så vi att det låg en bogserbåt på andra sidan ön och det var bärgningsfolk på stranden. Olyckan hade hänt några dagar tidigare och det var skönt att se att de inte behövdes omedelbar hjälp. Nattankringen hade vi bestämt att vara Cape Flattery men seglingen i den ökande vinden till 10-12 m/s gick så bra att vi fortsatte till Lizard Island. Vi kom dit halv fyra på eftermiddagen och hade då seglat 52 d/m och loggat i 6 knop. Det var här som kapten Cook gick upp på öns högsta topp och såg en väg ut genom revet. Naturligtvis gjorde vi detsamma. Toppen var 358 m över havet och det var ingen lätt klättring när man inte tränat upp konditionen på länge. På kvällarna träffade vi andra seglare på stranden och hade lite samkväm. Här var många som också skall segla med rallyt till Indonesien och vi fick många nya bekanta.

Den 21 maj seglar vi vidare och gör dagseglingar. Det blir Howick island och Flinders island. Här stannar vi ett par dagar. Vi behöver tvätta och på ön finns det regnvattens tankar som vi kan använda. Jag har också fått ont i min axel. Det är väl 15 år sedan den krånglade senast. Men med smärtlindrande medicin så går det att använda armen. Jag passade också på att fylla år här.

Återigen bär det iväg och vi har lite vind. Det blir till att motorsegla. Avstånden är långa och för att komma fram när det är ljust måste vi göra en snittfart på minst 5 knop. Milla bakade bröd och precis när det var färdigt så tog gasolen slut så det var bara att byta tub. Det blev till att ligga på magen på däck och byta tuben i ankarboxen. Det gick bra för att vinden var ju svag och ingen sjö att tala om. En av de bästa stunderna på dagen är när vi dricker kaffe kl.10.00. Speciellt då vi har färskt bröd som vi antingen doppar i olivolja eller lägger en skiva ost på. Då hör man änglarna sjunga.

Tyvärr så hände det att en av de båtar som vi hade sällskap med gick upp på ett rev när han var på toaletten. Han är ensam ombord och autopiloten stängde av sig och vinden vred upp båten så den gick på revet. Vi var flera båtar där för att hjälpa till. Vi hörde på radion att en av marinparkens båtar var på väg för att assistera och två Australiska båtar beslöt att stanna kvar för att hjälpa till om det så behövdes. Under tiden som vi var på platsen såg vi två stycken sjökor. Detta märkliga djur. Tur i oturen var att det var lågvatten och efter ett par timmar så hade vattnet stigit så att det gick att dra av haveristen från revet och allt slutade lyckligt. Vi övriga gick till Morris island och övernattade där.

Sedan går det vidare med dagseglingar till Portland Road, Shelburn bay och nästa kväll går vi igenom Albany Passage och ankrar i Shallow bay. Nu är vi nästan så långt norrut som du kan komma i Australien.

Vi har nu seglat drygt 1000 sjömil efter Australiens ostkust. Det har varit en fantastisk segling i mestadels fint väder med goda vindar. Vi sett fantastiska ständer och vikar. Underbara öar och sköna bad. Man får bara tänka på att det finns krokodiler här. Så sent som i september förra året så tog en krokodil en man i Cooktown.

Nästa dag hade vi en liten sovmorgon till kl. 08.00 men sedan bar det iväg. Vi rundade Cap York och det blåste mellan 12-15 m/s och sjön var ganska grov. Vi hade tänkt att gå i land och fotografera oss vid udden men i den grova sjön och hårda vinden så var det inte lämpligt. Vi kunde därför inte runda själva udden utan fick gå längre ut för säkerhets skull. Den tuffa seglingen varade inte så länge utan vi var snart i sjölä och kunde segla ner mot Seisia. Sista biten in till byn var det dikt bidevind och vi hade bara en liten fock uppe. Vi ankrade i viken på eftermiddagen och vi var inte ensamma. Flera båtar som vi träffat tidigare var redan där och vi fick ett glatt återseende.
På kvällen var vi på Fishermens club tillsammans med andra seglare och det var levande musik och dans. Milla och jag tog oss en sväng om då och då och vi hade det riktigt trevligt. Nästa morgon gick vi och handlade och när vi kom in i affären fick vi många glada igenkännande leenden. Det visade sig att nästan hela personalen i affären var på klubben och hade sett oss bugga och dansa. Det blev mycket prat om var vi kom ifrån och vad vi gillade Australien.

Uppbrottet närmade sig och vi gjorde oss beredda att segla över Carpenteria bay. Här kan det vara bråkig sjö. Vi hade ganska bra väderprognos så vi och Brio från Schweitz gick iväg på morgonen. Vi hade skaplig vind fram till kl. 14.00 ungefär men sedan ökade vinden och sjön blev jobbigare. Vi hade nu kommit längre ut från land så det var ju naturligt. Men att sjön skulle vara så jobbig hade vi ingen aning om. Vågorna kom från tre håll och vi kastades fram och tillbaka. En del säger att det är som att segla i en tvättmaskin men jag tyckte att det mer påminde om att rida på en vild tjur på en rodeo. Milla gjorde ett fantastiskt arbete i byssan och lagade mat och bakade.

Vi kom fram till Gove på natten den 3 juni. Det hade tagit oss två och ett halvt dygn. Inseglingen var enkel för att här var en prickad led in. Gove är en stor utskeppningshamn för bauxit. När vi närmade oss ankringsplatsen blev det lite värre. Vi hade ingen måne uppe och de flesta båtarna har ingen ankarlanterna. Det blev att smyga sig in med radar, ekolod och elektroniska sjökort. Det gick bra och vi ankrade på 6 meters djup. Vi var mycket trötta och föll snart i sömn. Nästa morgon ankrade vi om och kom längre in i viken så vi hade närmre till stranden och seglarklubben. På seglarklubben fick vi också mer information om vår resa väster ut.

Dagen därpå kom det in fler båtar som vi kände igen och på kvällen var vi på seglarklubben och tog en öl. Nästa dag skulle Milla o jag in till byn och handla. Vi hade träffat Frances som är gift med en svensk som jobbar där och vi bestämde att vi kunde åka med henne hem. Det var 12 km att gå men vi hade tur för efter ett tag kom en bil som vi fick lifta med. Byn var inte stor men här fanns det nödvändigaste. Vi bunkrade upp med det vi skulle ha och träffade Francies som körde oss tillbaka och tog oss även med på en liten visning i omgivningarna. På kvällen kom Francies och deras son Björn till oss för lite prat. Hennes man Ted var ute på jobb och kunde inte vara med och det var synd för det var länge sedan han pratade svenska sa Francies.

I Australien kan man köpa lådvin mycket billigt. Fyra liter för 60 kr. och det är mycket bra viner till det priset. Detta gör att Aboriginerna dricker gärna detta vin. När vi var i Bundaberg var det inga restriktioner vid inköp av lådviner. När vi kom till Cairns så fick man bara köpa lådviner efter kl. 16.00 och när vi kom till Cooktown fick man köpa lådviner efter kl. 18.00 och bara en låda per person. Däremot fick man köpa hur mycket vin eller sprit som helst bara de var på flaskor. I Gove där vi är nu så måste man ha tillstånd för att köpa alkohål. Detta får man söka hos polisen. Allt för att Aboriginerna inte skulle supa så mycket.
Uppbrottet närmade sig igen. Lördagen den 6 juni seglade vi iväg tillsammans med Brio och Kristi 1. Första ankarviken var Elisabeth bay, där vi skulle avvakta rätt tidvatten för att gå igenom the hole in the wall. Seglingen gick fint så vi ändrade ankarvik till Wigram Island men i den viken som vi tänkt lägga oss var det en massa bojar som stängde av viken så det var bara att hitta en annan vik på ön vilket vi snart gjorde också.

Australiensarna är ett fiskande folk. Aldrig någon annan stans är i Portugal har vi sett så mycket fiskare. De sitter på vågbrytare, på bryggor och i små aluminiumbåtar. I alla städer efter kusten kan man hyra sig en båt eller följa med på fisketurer.

Då var det dags att draga vidare igen. Nästa dag gick ankaret upp kl. 8.45 för att vi skall passa tidvattnet. Vid lunchdags gick vi igenom the hole in the wall, Brio, Kristi 1 och vi. Det var en fantastisk upplevelse. The hole in the wall är en smal kanal mellan två öar. Tidvattnet sätter igenom med upp till 12 knop vid spring tide. Vi gick igenom när tidvattnet var som lägst och hade bara 4 knop medström så det var enkelt. Vattnet skummade och bubblade omkring oss och det var nästan som att segla i en fors. Kl. 15.00 ankar vi i Kives bay. Det blir tidigt till sängs för vi skall upp nästa morgon kl. 5 för att fortsätta till Gaulburn Island. Detta blir en nattsegling. Vi har mycket vind och det är lite skvalpigt. Nästa dag är vi framme på kvällen. Vi har då seglat 180 d/m.

Nu blir det ett par dagseglingar innan vi är framme i Darwin. De sista dagarna har vi lite otur med vindarna. De är oberäkneliga och kommer från olika håll. Detta tillsammans med tidvattnet gör att det ibland blir ganska frustrerande att segla så motorn används flitigt. På eftermiddagen den 14 juni går ankaret i Fanny bay, Darwin. Vi har nu kommit till slutdestinationen i Australien. Här skall vi nu ordna med utklarering och visa till Indonesien.

Vi har haft en fantastisk segling utefter Queenslands och Northern Territorys kuster. Vädret och vindarna har varit till vår fördel så gott som hela tiden. Några dagar med regn har vi haft samt att vindarna lekt med oss någon gång. Det har varit roligt att segla här för även om det har varit långa etapper så har man kunnat vila ögonen på vackra öar och stränder. Vi har också haft trevligt sällskap av australiensare vid våra strandhugg och seglingar.

Mer om Darwin får ni läsa om i vårt nästa resebrev.
Ha det bra tills vi hörs igen.

Milla o Hans på Blue Marlin

© Copyright s/y Blue Marlin