32

Nya Caledonien 2008-10-13

De sista dagarna som vi var kvar på Tonga gick åt till att förbereda resan till Fiji. Man skulle fylla i ett formulär och skicka till myndigheterna på Fiji att man skulle komma dit. Detta skulle göras minst två dygn innan ankomsts. Vi passade också på att gå till en grotta i berget som havet gröpt ut genom årmiljoners nötning. Vi tog dingen tillsammans med Roxy och åkte in i denna fantastsiska grotta. Tyvärr som på så många andra ställen av den här typen så var väggarna fullklottrade med besökarnas namn. Vi besökte också en liten by som låg på en ö och där det rådde ett fridfullt lugn. På väg tillbaka till dingen mötte vi en präst som hade haft gudstjänst i en annan by som låg på andra sidan ön.

Vi hade tänkt klarera ut på en torsdag och gå ut och lägga oss i en vik och avvakta bra seglingsväder som kunde bli på lördag eller söndag. Vädret visade sig, när vi kollade det att det skulle bli blåsigare mot söndagen så vi beslöt att sticka omedelbart. Sagt och gjort vi drog upp ankaret och stack på förmiddagen. Vinden var skaplig ca 6-8 m/s och vi gjorde bra fart. När vi skulle angöra Fiji skulle vi göra det där det var som smalast passage genom Laugroup. Ett stort antal öar som består av rev och kan vara besvärligt att passera i mörker. När vi lade ut våra waypoints för trippen hade vi beräknat att komma fram när det ljusnar men eftersom vi stack senare på dagen än planerat kom vi fram i kvällningen och det var becksvart. Månen som var halv hade svårt att lysa igenom alla molnen men lite hjälp hade vi. Vi styrde så noggrant som möjligt på våra waypoints och hade radarn till hjälp också för att upptäcka reven och det gick bra men när ljuset på morgonen kom och vi var igenom den svåra passagen var vi trötta för vi hade inte sovit mycket den natten.

Morgonen kom också med ökande vind och vi var glada att vi kommit igenom så enkelt. Vinden ökade alltmer och vi fick börja reva segel. Tillslut hade vi bara en liten bit på genuan ute och det gick fort. För fort. Vi skulle komma fram till Savusavu på ön Vanu Levu som är den nordligaste ön på Fiji för tidigt. Vi kunde inte minska segel mer och inte öka utan när vi kom fram fick vi dreja bi ett par timmar innan det ljusnade. När väl ljuset kom och vi kunde navigera med ögonen började vi dra oss in mot byn. I det tidiga morgonljuset såg vi en boj som vi förtöjde vid och när klockan blev 8 ropade vi upp en marina över vhf´en och de kom ut till oss och visade en annan förtöjningsplats, nämligen utanför en husbåt. Där fick vi ligga och vänta på att alla myndigheter skulle komma ombord och se så att det inte brutit ut någon farsot på båten och att vi inte hade några livsmedel som kunde sprida några sjukdommar. Vid lunchdags var allt detta klart och vi kunde gå iland. Vi fick ligga kvar vid husbåten tillsvidare för någon illvillig person hade under natten kapat linorna till två förtöjningsbojar. Innan detta var reparerat fick vi ligga kvar.

Det var en mycket trevlig by med mycket trevliga människor. Här kom de fram och hälsade och undrade var vi kom ifrån och ställde mängder med frågor. De visste var Sverige låg någonstans och sa att vi var långt hemifrån. De frågade också om hur vi kommit dit och när vi förklarade detta undrade de hur lång tid detta hade tagit. När vi sade att vi lämnat Sverige 2005 skakade de på huvudet och sa det var lång tid.

Här träffade vi också många seglare som vi inte sett sedan franska Polynesien. Härifrån hade vi tagit olika vägar väster ut. En del hade seglat en nordligare tripp över Norra Cooköarna och mot Samoa andra hade gått mer söderut men här strålar alla samman. Många går härifrån till Nya Zealand och ett par stycken går till Australien.
Vi gjorde också en tripp till en stad som heter Lambasa och ligger på den norra sidan. Vi tog morgonbussen som gick kl. 07.30. Bussen var en gammal trotjänare och den hade inga fönster utan bara en presenning som rullades ner när det regnade. Under färden stannade bussen och tog upp och släppte av passagerare. Alla hade något med sig att sälja på marknaden och detta stuvades undan på bussen. Färden gick på slingrande vägar upp i bergen och det blev kyligare ju längre upp vi kom. När vi nått toppen gick färden ner igen och ett flackt landskap bredde ut sig. Har var det mycket varmare och torrare än på den södra sidan. Här odlades det också sockerrör på stora fält. En av exportartiklarna från Fiji är socker.

Efter två och en halv timma rullade vi in i Lambasa. Här var det liv och rörelse. Här var de flesta invånarna av indiskt ursprung och gick klädda i indiska kläder. Det fanns inga turister här så vi stack ut ordentligt. Många stannade och pratade med oss och var intresserade vad vi gjorde där. När vi förklarade att vi var där på dagsbesök kunde vi få erbjudandet att bo över hos någon så vi slapp att åka tillbaka så snart. Alla var mycket vänliga.

Vi försökte att besöka fabriken men de hade haft ett stort haveri så reparationer utfördes och de tog inte emot några besökare för tillfället. Det var synd men vi fick en god inblick i tillverkningen ändå när vi gick förbi alla bilar som var lastade med sockerrör och skulle tömma sin last i fabriken. De var glada att berätta om fabriken och om sitt jobb och vad de gjorde annars. Bl.a. fick vi reda på att av ca 10 ton sockerrör så får man ut ca 1 ton socker.

Marknaden besöktes också och det var en stor marknad. Det var smakfullt exponerade varor och de var stolta över vad de hade odlat. Mycket cava såldes också. Cava är en rot som man bereder en dryck av och som man blir lite berusad av. Här kallas det grogg.
Vi tog sista bussen tillbaka och den gick kl. 16.00. Resan tillbaka gick bra och vi kom till Savusavu kl. 20.00 och denna resa hade tagit en hel dag. En händelserik och intressant dag. En av fördelarna med att resa som vi gör med båt är att vi kommer alltid in bakvägen. Kommer man med flyg så landar man på en fin flygplats, tar en fin buss in till ett fint hotell på någon fin gata i centrum av en stor stad. Nu kommer vi in till en hamn. Går igenom lite ruggigare kvarter men med omtänksamma och vänliga människor. Vi tar den kommunala bussen och träffar valiga människor som också skall någonstans och undrar vart vi skall. Detta är ett mycket intressant sätt att resa på.

En dag så besökte vi en regnskog. Det var Roxy och vi som delade en taxi dit. Vi gick genom regnskogen och hörde mycket fågelsång och läten från trädgrodor. Regnskog är ju som bekant mycket tät så vi kunde inte se djuren men vi hörde dem tydligt och klart. Promenade tog oss två timmar och när vi kom tillbaka så stod taxin kvar och väntade på oss och körde oss tillbaka igen.

Efter några dagar ville vi se lite annat av Fiji så vi beslöt att segla vidare. Måndag morgon klarerade vi ut från Savusavu för att gå till Lautoka. På Fiji finns det fyra hamnar som man måste klarera in och ut från. När vi kom så var det till Savusavu. Det var den första hamnen vi kom till i Fiji så där gjorde man det grundläggande inklareringarna. Skall man sedan segla vidare så måste man klarera ut från Savusavu och tala om hur man skall segla och till vilken hamn man skall klarera in i. Vi sa att vi skall till Lautoka och vi skall besöka Yasawa gruppen på vägen dit. Vädret var bra när vi gav oss iväg och vi gick ca 25 dm och ankrade för kvällen i en liten fin vik. Nästa morgon var det svaga vindar så vi stöttade med motorn och gick ca 25 dm den dagen också innan vi ankrade upp i Mbua bay. Morgonen därpå mulnade det och det började regna. Vinden vred och ökade så vi kom för nära revet och var tvungna att ankra om. Vi gick längre in i bukten och hittade god ankarbotten. Vinden ökade alltmer och fortsatte att vrida så nu hade den nästan snurrat 360 grader. Vi blev kvar där hela dagen och fördrev tiden med att läsa och skriva. Nästa dag var det fortsatt hård vind men vi gjorde ett försök att segla vidare men efter två timmar med hård vind och grov sjö vände vi och gick tillbaka till ankarviken som vi lämnat ett par timmar tidigare. Sedan blev vi kvar där i ytterligare 4 dagar på grund av hård blåst. Grace en amerikansk båt kom in i viken och vi hade kontakt över radio för ingen av oss vågade åka i dingen om något skulle hända så hade vi blåst bort. Vi fick regelbundna väderprognoser av Grace och efter dessa dagar så det ut att bli bättre. Vi gav oss iväg nästa dag och då blåste det bara 12 m/s men eftersom vi legat inblåsta så beslöt vi att gå till Lautoka direkt. Början av seglingen gick bra men vinden ökade igen så vid middagstid hade vi bottenrevat storen och bara en liten bit av genuan utrullad men vi gjorde 6 knop i alla fall. Vi gick in genom Nannau passet vid tre tiden och kom i lä i en vik där vi kunde ankra.

Efter två dagars segling efter Vitu Levu´s nordkust kom vi tillslut till Lautoka. Det såg inte så särskilt roligt ut att ankara i Lautoka så vi gick 3 distansminuter längre söder ut och ankrade i en vik som heter Saweni bay. Här kom vi att ligga ett par dagar. Vi tog bussen in till staden och klarerade in och sedan gick vi på Internet. På vägen dit träffade vi på tre fijianer som satt på en bänk med en bunke bredvid sig. De vinkade på oss och frågade varifrån vi kom. Vi talade om att vi kom från Sverige och att vi var långt hemifrån. Sedan frågade jag vad det var i bunken och fick svaret att det var grogg (cava). De bjöd oss att smaka så Milla och jag fick varsin skål att dricka. Det smakade beskt och efter ett tag så kändes tungan och läpparna lite bedövade. Det var ingen höjdare men kul att ha prövat på. Det krävs fler skålar innan man får den riktiga berusningen men det ville vi inte ha.

Staden hade ett högre tempo än vad vi var vana vid men så var det också en större stad. Här dominerade sockerfabriken. Lastbilar fulla med sockerrör körde hela tiden in staden och i landskapet gick det smalspåriga järnvägsspår kors och tvärs där det fraktades sockerrör.

När vi var på väg att fylla gas sa blev Milla hundbiten. Som tur var blev det inget allvarligt utan mest revmärken. Vi frågade en person på gasbolaget och han hämtade en flaska och smörjde in såret med detta. När vi frågade vad det var så svarade han att det  var fotogen. Milla fick inga men utav detta efteråt ingen rabies.

Efter ett par dagar i Saweni bay gick vi ner till Vuda point marina. Vi behöve tanka diesel och vatten. När vi låg där så såg vi information om Australien och hur det är att komma seglande dit. De är väldigt noga med att inte få in några främmande arter i deras vatten så de vill att man skall ha båtbotten noga iordninggjord. Vi beslöt då att ta upp båten på land och måla botten med ny bottenfärg. Det gick snabbt att göra detta, inte mer än tre dagar tog det innan vi var i vattnet igen. Vi fyllde vatten och diesel och sedan bar det iväg till Lautoka för utklarering. Detta gick också smidigt och vi var glada att vi inte behövde ligga i Lautoka så länge för det var hela tiden ett nedfall av sot från sockerfabriken. Vi seglade då till en bay som heter Musket cove och var mycket trevligt. Här träffade vi också Grace, en amerikansk båt som vi träffat en hel del under vår segling i pacific. Vi får egentligen inte vara här för vi har ju klarerat ut men här är fint att ligga och vänta på ett bra väderfönster att segla vidare till New Caledonia.

Detta kommer vi att berätta om i vårt nästa resebrev

Ha det bra tills vi hörs igen.
Milla o Hans på Blue Marlin.

© Copyright s/y Blue Marlin