31

Tonga 2008-09-16

Efter flera trevliga dagar på Nuie så släppte vi den 19 augusti kl. 10.00 bojen och seglade mot Tonga. Efter en trekvart hade vi alla segel satta och seglade i svaga vindar, 4 m/s och med vindrodret som styrman. Vid noonposition hade vi seglat 5,9 dm och haft en snittfart på 4,8 knop. På kvällen pratade vi med Lindisfarne och den danska båten Cat Couquette över VHF´en. En molnbank syntes i sydväst och det var troligtvis en front så jag tog ner 2 rev i storen för natten, man vet ju inte hur mycket det kommer att blåsa. Vi hade en fin segling under natten och det hade inte blåst så mycket som jag trott först så det hade nog varit tillräckligt med ett rev i storen men det vet man ju inte förrän efteråt. Nu försvann en dag ut ur våra liv. Vi passerade nämligen datumgränsen. Från att ha legat efter er i Sverige i tid så ligger vi nu före er.

Vinden hade nu ökat lite och sjön hade blivit svårare så båten gungade väldigt mycket fram och tillbaka. Jag hade hört från Lindisfarne att de seglade med kryssfocken skotad midskepps för att minska gungningen. Jag hade ingen kryssfock men väl en stormfock som jag satte på kutterstaget. Och se båten gungade nu inte lika mycket som förut och jag ökande en knop i fart också. Det var trevligt. Vinden var nu uppe i ca 10 m/s och vi loggade i 6 knop. Rätt som det var så gick båten upp i vind. Plötsligt var det back i seglen och när man har spirbom ute och preventergaj satt så är det inte roligt. Vad hade hänt? Jo en styrlina till vindrodret hade gått av. Nu var det bara att rusa upp och koppla loss vindrodret och försöka få båten på kurs igen innan något går sönder. Det lyckades och Milla fick sätta sig till rors och handstyra medan jag plockade fram ny lina. Detta fixades på någon timma och sedan styrde vindrodret igen perfekt. På kvällen pratade vi med en Australisk båt som heter Palmask och som reläade samtal från Lindisfarne.

Nästa dag kl. sju på morgonen såg vi land och efter ett tag så tog vi ner spirbom och stormfock och seglade bidevind in mot Neiafu som är huvudort i Vava´u gruppen och som tillhör Kungariket Tonga. Kl. 11.00 lade vi till vid en kaj och hade den gula Q-flaggan uppe. Omedelbart kom det en man från hälsovårdsministeriet ombord och frågade om det brutit ut någon farsot. Vi förnekade detta och sade att vi mår bara bra och då fick vi klartecken att gå i land efter att ha betalt 120 kr. Efter detta besöktes tull, karantän och emigrationen i nämnd ordning. När allt detta var klart, och allt gick väldigt smidigt lämnade vi kajen och gick och tog en boj.

Här påminde lite om carriben, mer fattigt och slitet än på de andra öarna. Klart är att öar som tillhör Frankrike har den bästa standarden och sedan kommer de öar som har tillhört England men som nu har självstyre och sist kommer Kungariket Tonga. Staden var festklädd för dagarna innan vi kom hade kungen varit på besök och alla var mycket glada för detta och det hade festats i flera dagar. Vi besökte också marknaden och tittade på mycket fint hantverk som de tillverkar här. Under en promenad fick vi se något som låg och torkade i solen på en tomt och vi frågade vad det var. Vi fick svaret att det var cava som torkades. Detta kommer från en rot som hackas och torkas för att sedan malas till mjöl. Av detta bereder man sedan en dryck av som används vid festliga tillfällen.

Efter dessa dagar seglade vi ut för att ankra i några fina vikar. Här är grönskade berg och fina sandstränder och kristallklart vatten. Vi bytte ankarplats ett par gånger. En kväll var det spansk afton på en liten restaurang som låg vid den viken som vi ankrade vid. Vi anmälde oss tillsammans med andra seglare och vi var nog en 14 båtar som var där. Detta var en verklig fars. Efter att först ha lagat maten och serverat denna till oss, det var tapas och paella, började värdparet att sjunga och spela. Han spelade gitarr och hon marracas. Efter ett tag försvann hon bakom ett draperi och var borta en stund. Han spelade upp en flamenco och då kom hon hoppandes fram bakom draperiet och gjorde några skutt fram och tillbaka och försvann sedan lika fort som hon kommit. Efter detta som var höjdpunkten på kvällen, tror vi, gick de tillbaka och fortsatte att servera. Efter dem kom ett annat par för att spela men de var så dåliga så då beslöt vi att lämna restaurangen och åka tillbaka till båten. Detta kostade oss drygt 500 kronor och om det inte hade varit en sådan fars hade man varit lite besviken. Maten var bra men inte värd detta pris och underhållningen som trissade upp priset var väldigt amatörmässigt. Detta kommer man tillslut att minnas som en rolig sak.

Under våra promenader i strandkanten och vid reven såg jag en morgon en vattenorm. Man känner igen den på att den är vit med svarta band. Den är giftig men den är inte aggressiv och har dessutom små gifttänder som sitter långt in i munnen så den har svårt att bita en människa.
Vi låg kvar här och hade det trevligt med en Australiensk båt med namnet, New Adress II, med Janet och Collin ombord och på kvällen bjöd de in oss på en "sundowner" och berättade för oss om bra platser i Australien. Nästa dag var Milla inbjuden till dem igen tillsammans med ägarinnan till galleriet som ligger på en flotte här i viken. Det var Millas första "ladies morning tea". Vi låg också kvar här för det skulle börja blåsa mycket men detta var en väldigt skyddad vik. Blåsa gjorde det verkligen. På natten var vindarna uppe i 20 m/s men det drog inte upp någon sjö så vi låg fint. På morgonen upptäckte jag att dingen snurrat runt i de byiga vindarna. Motorn var vattendränkt och årorna borta. Jag fick hjälp av Collin på "New Adress two" att leta efter årorna men vi hade ingen lycka och vi hittade dem inte. Nu var det att ta itu med motorn. Den fick tagas ombord på båten och tömmas på vatten. Sedan fick jag skölja den i sötvatten så mycket som möjligt och tagas isär för att torkas och sprayas med 556. Tyvärr så hjälpte inte detta utan jag måste dränka motorn i sötvatten och det kunde jag inte göra här.

Senare på kvällen började det blåsa upp igen. Nu var det verkligen kraftiga vindar. Det blåste mellan 20-25 m/s och i byarna blåste det upp till 27 m/s. Det kändes skönt att ligga vid en boj så man inte behövde oroa sig för ankaret. I de värsta byarna som kom väldigt snabbt kändes det som en tryckvåg från en explosion. Grannbåten "Gecco" hade inte rullat in sin genua ordentligt utan det blåste ut en liten flik som snabbt blev större och de hade stora problem men att ordna detta. Det blåste och regnade och var kolsvart. Tyvärr så hann de inte få inordning på seglet utan det skörade för dem.

Efter detta oväder så gick vi in till Neiafu för att laga motorn och hämta vår genua som vi lämnat in för reparation tidigare. Här var vi också inbjudna till en födelsedags fest. En dam fyllde 60 år, en annan ung dam fyllde 35 och en yngre tjej fyllde 23. Det var ett kalas med många seglare och vi åt och drack samt dansade natten lång.

Efter lite socialt umgänge i staden lättade vi ankar igen och seglade ut till en fin ankarvik. På vägen dit såg vi valar som blåste och sakta vältrade de sig fram i vattnet och sist visade de den stora stjärten. Här låg Cat Coquette och flera andra båtar som vi träffat på tidigare. Här var väldigt fint att ligga. Det var väldigt skyddat för alla vindar och inga vågor alls, som att ligga i ett badkar. Har gjorde vi sköna promenader på ön och badade och tittade på koraller och fina fiskar. Efter ett par dagar här beslöt vi att byta ankarvik och på väg dit mötte vi fyra valar. Vi stoppade farten och låg och drev när dessa stora djur sakta kom emot oss. Det var ett väldigt frustande när de kom upp till ytan för att andas. Vi var tillsammans med Roxy vid detta tillfälle och de fick ett par fina bilder på valarna och vår båt när valarna sam mellan våra båtar.

Återigen kom en front med dåligt väder över oss och vi beslöt att åka in till staden igen. Då vi uppskjutit vår avresa en vecka börjar vi nu att förbereda oss för nästa etapp som är till Fidji. Här i Tonga har varit det bästa seglingsområdet hittills som vi varit på. Här är som att segla i en skärgård med fina ankarvikar och kristallklart vatten. Nu skall det bli spännande att se hur det är på Fidji. De som seglat i dessa områden länge säger att Fidji är ännu bättre.

Detta kommer vi att berätta om i vårt nästa resebrev


Ha det bra tills vi hörs igen.

Milla o Hans på Blue Marlin.

© Copyright s/y Blue Marlin