3

2005-07-22 Ballycastle Nordirland

Vi lämnade Corpach vid 9 tiden torsdagen 14/7 och slussade den sista slussen ut till havet igen. Tyvärr med motvind som vi har blivit så vana vid. Det blev motor till Oban, 6 timmar med regn. Vi la oss för boj och brydde oss inte ens om att pumpa upp dingen i det dåliga vädret. Vi satt i båten och kollade på foton som vi hade i datorerna, mest på Havana och längtade hem en stund.

Dagen efter var det uppehåll och vi tog dingen in till Oban. Där gick vi på guidad tur på Oban Whisky Distillery med ett smakprov på slutet. Där träffade Milla Håkan och Anders från Hönö som var där på bilsemester. Dom känner varanndra genom jobbet på Hedensby, snacka om att världen är liten. På kvällen körde Stefan in Emma, Hans och Milla till puben. Där träffade vi Stellan, Petter och Conny från Västervik. Dom körde runt i Scottland med sina motorcyklar. Vi hade väldigt trevlig och klockan 00.00 sjöng vi ja må han leva för Conny som fyllde 50 år. Tack killar för en trevlig kväll och hoppas ni fick en fortsatt trevlig semester inklusive 50 års dag. Stefan hämtade oss vid bryggan vid 01 och vi kunde krypa till kojs.

Sovmorgon såklart, duggregn och väldigt grått men vi kunde segla. Vi styrde mot Dunstuffnage där vi kunde hämta lite post, fylla vatten och käka lunch. Sen seglade vi mot Tobermory som ligger på ön Mull. Det tog oss hela dagen och kunde först klockan 20 lägga till vid en boj. Söndagsmorgon var naturligtvis grå med duggregn. Vi tog en promenad i stan och vidare ut mot en fyr, vi blev dyngesura. Stefan och Emma tog bussen till Duart Castle som byggdes på 1300-talet. Imponerande och fortfarande bebott av klanen MacLean. När vi kom tillbaka till båten vid 18.00 valde vi att lämna Tobermory för att söka upp en naturhamn. Vi åkte i ca två timmar till Loch Cuan där vi kastade ankar. Nu duggregnade det inte längre utan ösregna så vi satt inne och spelade spel och mös. Det är verkligen tur att det är så vackert här annars hade man nog fått lite hemlängtan.

Natten blev väldigt orolig. Vi låg för ankar och vinden ökade och kom i kastbyar. Hans sov nästan inget på hela natten utan kollade så att vi inte dragga. Vi andra vaknade av minsta knyst och trodde att vi dragga. Vi gick upp vid 9 tiden och seglade mot ön Staffa. Staffa är en mycket ovanlig ö. Den är uppbyggd av sexkantiga basaltpelare med flera stora grottor med ingångar från havet. Ön ligger ytterst på Scottlands västkust med endast Atlanten utanför, nästa land blir alltså Canada. Därför är det väldigt svårt att stanna på Staffa, vågorna går ofta höga och det blåser mycket. Till det tillkommer en dålig ankarbotten. Vi hade tyvärr alla dåliga odds mot oss. Vi fick nöja oss med att köra runt ön med båten men det var en otrolig syn. Sen siktade vi tillbaka in till ön Mull och en ankarvik som hette Loch na Lathaich. Där kunde vi låna en boj av en fiskare så vi slapp ha ytterligare en natt med oroligheter.

Tisdag morgon startade med regn och ganska blåsigt. Vi skulle runda en udde på ön Mull som inte heller hade några öar utanför sig så vågorna som bröt mot stranden hade färdats hela vägen från Canada. Det blev en väldigt jobbig segling med mycket höga vågor. När vi äntligen kom inomskärs igen var vi helt slut. Vi hade tidvattnet med oss och i en trång passage hade vi 4 knop medström vilket resulterade i att vi flög fram i nästan 10 knop. Vattnet virvla och strömmade runt oss och vi tackade vår lyckliga stjärna att vi kom i rätt tid och inte fick motström istället. Vi la till vid en yachtclub som heter Craobh som ligger på fastlandet. Efter en god natts sömn kunde vi starta dagen med båtvård. Det behövdes täta några genomföringar och en sladd i masten krånglade. Vi kastade loss vid 3 tiden och seglade till ön Jura och en liten ankarvik som hette Craighouse. Det var dålig ankarbotten men på fjärde försöket satt den (trodde vi ja). Klockan 3 på natten kom en av många kastvindar och det rasslade till. Vi for upp och mycket riktigt vi draggade. När vi fick upp ankaret hade vi fått med halva botten. I viken låg en stenpir som vi beslöt oss för att lägga oss vid istället. Det var svårare än vi trodde, vi kastades mot stenpiren av vinden och vågorna och fick sätta upp hela arsenalen av fendrar. Efter mycket slit kunde vi äntligen koja igen men särskilt mycket sömn blev det dock inte. Det knakade och brakade och med jämna mellanrum fick man gå upp och kontrollera att allt satt kvar där det skulle.

Mycket trötta vaknade vi på torsdagsmorgon och valde att bara ta en liten segeletapp. Vi stannade till på ön Islay och en ankarvik som heter Lagavulin (något whisky älskare borde hört talas om). Där kunde vi som tur var lägga oss för boj och vi slapp ännu en orolig natt. Vi rodde in till stranden för att besöka Lagavulin Whisky Distillery. Vi blev lagom sorgsna när vi såg på en skylt att vi missat den sista guidade turen och att det var låst. Men så öppnade dom dörren och tyckte antagligen att vi seglat så långt för att få vända utan att få ett smakprov på deras whisky så en anställd tog sig tid att visa oss hur just deras whisky blev till. Vi kände oss lite speciella som fått en alldeles egen rundtur som slutades med provsmakning av Lagavulin 16 årig och 12 årig. Till detta skall berättas att vi inte behövde betala en spänn eftersom det inte var en riktig guide som visat oss runt. Gästvänligare folk får man nog leta efter.

Nästa morgon styrde vi kosan mot Nord Irland och en liten stad som heter Ballycastle. Vi hade en underbar segling och Milla bakade sockerkaka som vi kunde smarra på. Imorgon skall vi segla till Bangor utanför Belfast. Vi måste segla redan kl 6 på morgonen för att få hjälp av tidvattnet så det blir en lång dag.

Hörs snart igen Emma, Stefan, Milla och Hans

© Copyright s/y Blue Marlin