29



Bora Bora 2008-07-16


Inseglingen till Tahiti gick bra. Det var mycket båtar som skulle gå ut och in genom den trånga passagen men finns det hjärterum finns det plats för vår segelbåt också. Nästa moment var att ropa upp hamnkontrollen för att få tillstånd att passera flygplatsen. Efter lite språkproblem fick vi i alla fall tillstånd att passera. När vi närmade oss platsen för inflygningen drog vi på motorn för fullt för att kunna passera så fort som möjligt. Tydligen sög då motorn luft för motorn stannade mitt i flygstråket. Hjärtat fastnade i halsgropen men vi lyckades få igång motorn igen så vi kunde passera flygplatsen. När jag ropade upp hamnkontrollen så hörde Roxy oss och meddelade oss var de låg. När vi kom fram till deras plats låg också Albertina och Crux där. Nu var svenskkolonin samlad igen. En annan svensk båt som heter Tilda, som vi inte träffat tidigare, var där också.

Nu skulle de vanliga procedurerna göras med inklarering av oss och båten. Bernardo på Albertina som kom hit tidigare skulle in till staden och vi tog tillfället i akt att hänga på då han viste var ställena var som vi skulle besöka .Här är alla mycket vänliga så inklareringen gick väldigt bra. Tack vara att vi är med i EU så slapp vi betala den pant som utomeuropeiska båtar måste betala och som är ett par tusen kronor per person. Dessa pengar får man visserligen tillbaka sedan men det är ett stort utlägg för en fattig seglare.

Nästa steg var köpa färskvaror och det fanns en fantastisk affär med massor av varor och höga priser. Bl.a. så var ostdisken 50 meter lång. Här hittade vi underbara lammkotletter, fina grönsaker och nybakat bröd. Vi fyllde en kundvagn med varor som vi sedan släpade hem till båten. Lammkotletterna marinerades och till kvällen stektes de och under stjärnornas sken avnjöt vi en fantastisk måltid av lammkotletter, kokt potatis, färska grönsaker och kantarelsås. Närmare himmelriket kunde man inte komma.

Roxy skulle få gäster här och de hade med sig lite reservdelar och en CD skiva med bilder på vårt barnbarn. Det är alltid bra att kunna få hjälp när man är ute på detta viset. Bilderna på vårt barnbarn var efterlängtat och inget öga vart torrt när vi tittat på bilderna.

Den 14 juni på morgonen laddade svenskkolonin upp för att se fotbollsmatchen Sverige- Spanien men tidsskillnaden gjorde att vi missade den. Den hade spelats mycket tidigare.

I Papetee besökte vi ett pärlmuseum som var mycket sevärt och en konstutställning med polynesiska motiv. Besök på marknaden gjordes också naturligtvis. Att ta sig in till Papetee gjordes med buss. Bussen kallades "La Truck" och bestod av en lastbil med vad det såg ut som en cirkusvagn på flaket där passagerarna satt.

På kvällarna var det fart i stan. Man hade uppträdande på torget av lokala förmågor och fullt med små mobila restauranger där det serverades mat i stora lass.

Vi tog även dingen med Crux för att se på ett lagoonarium där vi gick ner i lagunen och tittade på fiskarna i deras naturliga miljö. Det är inte bara utflykter och nöjen utan underhåll av båten måste också göras. Milla lagade dingen, tvättade och jag justerade styrningen och småreparationerna.

Dagen innan midsommarafton kom Lindisfarne och på midsommarafton hade vi fest ombord på Roxy. Förutom Roxy, Lindisfarne och vi var också Calle på Tilda samt Julia som var Crew på Shanandoa med. Crux hade avseglat med sina gäster mot Moorea.

Lördagen den 21 juni gick Roxy, Lindisfarne och Milla på Gauguinmuseet. Det var ett äventyr i sig. Det visade sig att det var glest med bussarna på lördagar så det slutade med en dyr taxiresa hem. På eftermiddagen var vi ombord på Shanandoa och tittade. Det är en över hundra fot lång, tremastad segelbåt. Det var Julia som vi träffade på midsommar och som är crew ombord som bjöd in oss. Efter visningen var vi ombord på en amerikansk båt. Denna båt besökte Roxy på midsommarafton och tog del av vårt firande. Jag hade svårt att hänga med dessa dagar för ett par dagar innan när jag skulle gå i dingen från dingebryggan. Det bar sig inte bättre än att det blev inflammerat trots att jag fick ut flisen. Efter två dagar i båten var jag tvungen att gå iland för att röra på mig och jag fick tvinga ner hälen vid varje steg. När jag kom tillbaka till båten och skulle ta av mig skorna så stack något ut ur hälen och det var resten av flisen. Nu kunde jag dra ut hela flisen. Efter detta läkte det sig bra.

En dag tog vi den lokala bussen och gjorde en tur till ett vattenfall och ett blåshål. Blåshål är när dyningen från havet pressas in bland lavastenar och pressas ut genom ett hål. Det låter och sprutar ur detta hål.

Den 25 juni ringde vi hem och gratulerade vårt barnbarn som fyllde 5 år. Det är vid dessa tillfällena som det är svårt att vara ute och långsegla.

Den 27 klarerade vi ut och dagen efter tankande vi upp båten och seglade mot Moorea. Vi kom fram på eftermiddagen och ankrade upp in vik som heter Cooks Bay. Här låg vi ett par dagar och hade det skönt. En dag skulle vi gå upp till en utsikt. Vi frågade ett par öbor om vägen och fick till svar att vi var på rätt väg men det var långt och jobbig uppförsbacke. Vi sa att vi försöker i alla fall. Efter ett par hundra meter kom en bil och vi försökte att få lift med dem och lyckades. Det var ett ungt Belgiskt par som också skulle upp till utsikten. Där uppe var det en fantastisk utsikt och ett par fina promenadstigar. Sedan fick vi åka med en bit på vägen ner men de skulle inte riktigt samma väg som vi utan vi hoppade av och tackade för liften. Nu var det nerför och inte lika jobbigt och vi såg fina ananas- och papayaodlingar. När vi kom ner igen träffade vi på öborna som inte trodde sina ögon när de såg hur spänstigt vi gick. Men vi sa att vi varit uppe på toppen men inte att vi liftat. En dag tog vi dingen till ett ställe där det fanns stingrockor. Där snorklade och badade vi och Milla sam bland rockorna och klappade dem. En del människor hade mat med sig.

Den 3 juli seglade vi vidare till Huahine. Det blev en nattsegling med bra förhållanden. Vi kom fram kl.12.00 och ankrade på revet. Vi hoppade snabbt i vattnet och badade. Det är helt otroligt så klart och fint vattnet är här i Söderhavet. Efter det obligatoriska besöket i byn där vi tog reada på vad som händer fick vi reda på att på lördag var det dansuppvisning. Vi tog oss dit och fick se en fantastisk uppvisning i Polynesisk dans. Det drar ihop sig till den 14 juli som är Frankrikes nationaldag så det är mycket dansuppvisningar och tävlingar. Vi hyrde en moppe en dag och körde runt hela ön och tittade på fornlämningar och vaniljodlingar och fina vyer.

Den 8 juli hade vi bestämt att vi skulle segla vidare. När vi åt frukosts kom Lindisfarne in och ankrade och vi passade på att bjuda på grötfrukost. Efter det drog vi upp ankaret och satte kurs mot Raiatea. Det var ingen rolig segling för vinden svag och det kom regnskurar hela tiden. Det var heller ingen bra ö att ankra vid. Det var mycket djupt hela vägen och långt in mot land men efter ett bra tag fick vi lämplig ankring utanför en båtklubb. Tyvärr var flygplatsen inte långt borta för vi hade flygplan som startade och landade hela tiden över våra huvuden. Nästa morgon seglade vi vidare mot Bora Bora och det var en mycket behagligare segling med härligt väder och bra vind. På eftermiddagen gick vi in genom passet och det bröt mycket över revet. Vi blev uppropade av Roxy som angav en bra ankringsplats i lä bakom en liten ö. Här var det fint att ligga. Två dagar innan nationaldagen var det dansuppvisningar i stan och vi såg på dessa tillsammans med Roxy, Crux och Albertina. På nationaldagen var vi inne och tittade på firandet. Det var dans, parader och tävlingar. Bl. a. så var det en stafett som började med paddling i en tremanskanot, sedan var det att ta bort ytterhöljet runt en kokosnöt och spräcka den, rusa runt och visa att vattnet inte skvalpat ut, sedan riva kokoskärnan och pressa ut kokosolja. Det sista var att sedan springa med en stock som hade en bananstock i varje ända.

Det har varit väldigt fint att vara här för vi har varit ett härligt gäng med båtar och vi har umgåtts tillsammans och haft mycket trevligt. Nu börjar vi förbereda oss för nästa etapp som skall föra oss till Cooköarna en veckas segling väster ut. Men mer om detta i vårt nästa resbrev.

Ha det bra tills vi hörs igen.

© Copyright s/y Blue Marlin