28



Sällskapsöarna 2008-06-16

Måndagen den 12 maj förberedde vi oss för avfärden. Båten sjöstuvades, luckor stängdes och kursen lades till Rarioa. Kl. 08.30 drog vi upp ankaret och undertiden så plaskade det väldigt vid båten. Då vi tittade ner såg vi en hammarhaj som simmade bredvid båten. Vi hade tidigare hört att det varit tigerhajar i viken och därför skulle vi vara försiktiga när vi var i vattnet. En del påstod att det var, enlig gendarmerna, badförbud i viken.

Seglingen tog oss 5 dygn men sista natten fick vi ligga bi och vänta på ljuset så vi kunde gå in i lagunen. Emellertid så var tidvattnet på väg ut så det gick en kraftig ström emot så vi fick vänta ytterligare 2 timmar innan vi kunde gå in. Då kom Gerard, en fransman som bott i söderhavet i 40 år ut till oss och visade oss vägen in till en lämplig ankarplats. Där låg redan Crux sedan 2 dagar. Det är alltid roligt att träffas igen även om man bara har varit borta från varandra ett par dagar. Nu var vi på Rarioa. Det var här som Kontikiflotten med Tor Heyerdal strandade och här spelades filmen Villervalle i Söderhavet in, för er som kommer ihåg detta. En underbar plats med stilla kristallklart vatten och sikt ner till 15 meter. Här var vi och snorklade vid reven och såg fina fiskar simma omkring. Ibland hade vi sällskap av hajar. Det var lite läskigt i början men de var mellan en halv till en meter bara och ofarliga. Korallerna däremot var inte så speciellt fina. Det kanske berodde på att många koraller i Söderhavet är döda. Här gjorde vi också en utflykt med Gerard till en annan ö i atollen där vi fiskade och badade. Till lunch åt vi den harpunerade fisken som smakade underbart. Här förekommer fiskförgiftning men kollar man med de lokala personerna så vet de vilka fiskar man kan äta.

Efter ett par dagar kom Albertina in och ankrade söder om oss vilket gjorde att vi tyckte det var dags att byta ankarplats. Således drog vi upp ankaret, vilket inte alltid är lätt när man ankrar bland korall. Även om ankaret läggs på sand så snor sig ibland kättingen runt ett korallhuvud och då får man trixa lite för att få upp ankaret. Här träffade vi på Gaston och hans son tog oss med ut till en pärlfarm. Här odlar man den svarta pärlan. Den är egentligen inte svart utan skiftar mellan grafitgrått till grönt. Det var ett pill med detta så man förstår att dessa pärlor kostar pengar.

På min födelsedag den 24 maj kl. 13.00 tog vi upp ankaret för att segla vidare till Makemo. En annan atoll här i Tuamotoarkepilagen. Vi gick tillsammans med Crux och Albertina och hade en fin bidevindsegling. Tidigt nästa morgon såg vi ön och gick in genom passet. Här var strömmen inte så stark utan vi kom in direkt. Ankringen innanför passet var inte så bra så vi fortsatte ett par timmar till tills vi kom till en bukt där vi kunde ankra. Det är fantastiskt att se detta fina vatten. Turkosfärgat vid stranden och längre ut blir det blåare och blåare ju längre ut man kommer. Vi ser också dessa färgglada fiskar som simmar runt båten och korallerna.

Efter ett par dagar här drog vi upp ankaret och seglade upp till den norra delen. Här var lurigt att ankra då det stack upp korallhuvuden någon meter ovanför botten och det var lätt att fastna med kättingen.

Nästa morgon kl. 05.30 drog vi vidare. Det var lätt att få upp ankaret och det var vi glada för men det var tyvärr vindstilla så det blev motorgång till nästa atoll var Tahaenea. Dit kom vi fram kl. 15.25 och hade inga problem med att gå in i passagen. Här träffade vi också på Lindisfarne, en annan JRSK båt som lämnade Sverige samtidigt som oss men som vi inte träffat på tidigare. Återigen var här fantastiska bad, fina snorklingar och härliga stränder.

Den 1 juni kl. 06.00 tog vi upp ankaret för att gå till Fakarava. En atoll som ligger nordväst om atollen där vi låg. Under vägen fick vi napp och en tonfisk på ca 5 kg kom upp. Den räckte till 5 måltider. En perfekt segling upp och ankaret gick i kl. 17.00 efter 41 sjömil.

Här på Fakarava tillbringade vi drygt en vecka. Här var en underbar miljö. Det är konstigt att man inte tröttnar på detta turkosfärgade vatten och dessa stränder med palmer på. Det började blåsa en del så vi blev kvar längre än vad vi tänkt oss men för att byta lite miljö seglade vi upp till den norra byn. Detta skedde genom en perfekt slörsegling mellan röda och gröna bojar så det var ingen fara att gå på något rev. Vi fick fin hjälp av en amerikan som gav oss utförliga väderrapporter. Till slut var det dags att ge oss av och vi seglade ut genom passet när vattnet var på väg ut ur lagunen. En flock delfiner följde med oss en bit på vägen och en havssköldpadda tittade på oss drev lojt i strömmen.

Efter tre dygn i skapligt väder kom vi fram till Tahit och siktade ön tidigt på morgonen. Här är en annan puls än på de öar som vi besökt tidigare på vår resa genom franska polynesien. Men mer om Tahiti kommer i ett annat resebrev.

Ha det bra tills vi hörs igen.
Milla o Hans på Blue Marlin.

© Copyright s/y Blue Marlin