27



Marquisas 2008-05-12

De följande dagarna på Cristobal gick i lättjans tecken. Vi promenerade i byn, internettade och köpte vad vi skulle ha med oss på resan över till söderhavet. På måndagen efter påskafton seglade Crux vidare mot Isla Isabela. De var trötta på alla sjölejon som hela tiden försökte komma ombord på deras båt. De ville också se någon mer ö än bara Cristobal. Vi kollade om det gick att segla till Isabela men då var man tvungen att ha ett tillstånd att segla bland öarna och det kostade 900 US dollar vilket vi tyckte var alldeles för mycket. Vad man än skulle göra så kostade det minst 50 US dollar. Vi tänkte då segla direkt mot Marquiesas och strunta i resten av Galapagos. På tisdagen avseglade Roxy mot Marquiesas och vi gjorde klart för avfärd nästa dag genom att fixa alla papper och tillstånd för att lämna Galapagos. På kvällen ringde Crux och sa att det var fantastisk fint på Isabela så vi bestämde oss för att segla dit och chansa på att ingen ser oss. Vi avseglade på kvällen och hade skaplig vind en stund men när vi kom längre från ön så avtog vinden så det var bara att starta motorn. Det blev tyvärr motorgång hela natten och även nästa dag också. Väl framme på eftermiddagen ankrade vi upp i en mycket trevlig liten vik. Där låg vi väl skyddade mot svallet och inte som i Cristobal där dyningarna rullade in, ibland så att man nästan trillade ur kojen. Där låg också Crux och en timme efter oss kommer Albertina med Bernardo, som vi inte sett sedan maj 07, och efter ytterligare en stund kommer Uhuru, en svensk katamaran med Karin och Andras. Vi hade mycket trevligt tillsammans och djurlivet var mycket bättre här också. Vi hade tur och klarade oss från avgifter då de inte hade upptäckt oss när vi kom in.

Efter fyra dagar fann vi det lämpligt att segla vidare och på morgonen avgick vi tillsammans med Albertina och Uhuru. Crux skulle stanna kvar till på måndag. Det började med fin segling men också nu när vi kom längre och längre från ön så avtog vinden och efter ett dygn kom vi in i stiltjebältet och fick vi börja motorsegla. Det höll vi på med i ungefär 3 dygn och sedan kom ett oväder som höll på i två dagar. Detta var mycket jobbigt då vinden var sydväst och rakt i näbbet. Vi gick på en sydlig kurs, bottenrevat och ca 4-5 knop. När vi efter ett tag skulle slå så blev nästa slag på grund av ström och sjö nästan nordlig och vi gjorde bara 2 knop. Det var bara att slå igen och segla söder ut. När vi höll på med dessa manövrar så kommer det en fiskebåt upp alldeles i närheten och gör att vårt manöverutrymme begränsas så det var bara att gå över stag igen, skota hem och försöka öka avståndet till fiskebåten. Efter ett tag drog han vidare så vi kunde återgå till vår ursprungliga kurs igen.

Efter dessa två dygnen kom äntligen passadvindarna och vi gjorde god fart mot målet. Men den lycka dom varar beständigt. Efter något dygn så avtog vinden till mellan 4 o 5 meter per sekund så farten gick ner betydligt. Det var ideliga segelskiftningar för att göra så mycket fart som möjligt. Vi hade ute vårt fiskedrag men vi lyckade inte få någon fisk ombord. Tre drag tog fiskarna och en fisk smet från oss precis vid relingen. Det var bara att fortsätta med konserverna.

Efter en månad, tidigt på morgonen siktade vi Fatu Hiva. Det var en underbar känsla att veta att nu var vi framme. Kl. 09.00 droppade vi ankaret i viken och skådade in mot land och denna fantastiska ö. Höga berg med mycket grönska och vänliga människor. Här fick vi ligga nu ett par dagar och vila upp oss och fixa med båten. Det hade växt mycket på botten så det var att ta fram spackelspaden och börja skrapa botten. När vi kände oss nöjda med Fatu Hiva gick vi norr ut mot en ö som heter Tahuate och ankrade i den viken på eftermiddagen. Turkosfärgat vatten och en härlig sandstrand. Här låg Crux så vi var ute och badade och snorklade tillsammans.

Nu var det dags att klarera in i franska Polynesien. Vi hade tänkt att göra detta på Hiva Oa men vi hörde att det var så mycket båtar och svall att det var svårt att få plats. Vi beslöt att gå till Nuku Hiva istället och kl. 16.00 drog vi upp ankaret och seglade iväg. Det var en lugn och fin nattsegling och på morgonen i gryningen siktade vi ön. Kl. 12.00 var vi framme och såg att det fanns en kaj med dieselpump varför vi lade till vid kajen. Det var emellertid en väldig sjöhävning och båten kasade och slog i kajen flera gånger. Vi fick tankat i alla fall, 205 liter men det kostade förutom dieseln två fendrar och en förtöjningslina som gick sönder. Vi hade tur att inte fler saker gick sönder. Efter detta fortsatte vi in i viken och lät ankaret gå på 6 meters djup. Här ligger vi fint och tryggt. Nästa dag dingade vi in till gendarmeriet för att klarera in. Nu var det bra att vi var med i EU. Det kostade oss ingenting och vi behövde inte betala någon depositionsavgift som de som inte är med i EU måste göra och det är mycket pengar det handlar om. Ungefär 10000 kr per person. Dessa får de tillbaka sedan när de lämnar franska Polynesien men det är mycket pengar att ligga ute med. Här är nu seglarlivet tillbaka med umgänget med andra seglare som man träffat på sedan tidigare strandhugg.

Här på öarna finns det ett mycket fint hantverk. Det skulpteras i sten och trä med deras fina gubbar. På lördag morgon så är det marknad i hamnen och det börjar kl 5 på morgonen. Det är alldeles svart och när det börjar ljusna så är marknaden snart slut. Där kan man köpa frukt grönt och fisk.

Nu drar vi iväg på måndag den 12 maj och nästa stopp blir Toamoto öarna. Det är 4-5 dagars segling dit men det är en helt annan värld. Här har vi ringreven med fina laguner där man kan ankra lugnt och fint.

Ha det bra tills vi hörs igen.

Milla o Hans på Blue Marlin.

© Copyright s/y Blue Marlin