26


Galapagos 2008-03-24

Tiden i La Playita fördrevs med de sista förberedelserna. Det sista skulle inhandlas och det blev ett par turer in till Panama city. En taxiresa in till stan kostar ungefär 3-4 US dollar men har man varit på shopping så ser taxiförarna att det är omöjligt att få med sig allt på bussen så då kostar samma resa fast tillbaka mellan 8-10 US dollar. Så går det till här och man har inte mycket att sätta emot.

Vi hjälpte också Crux igenom kanalen så nu har vi gått två gånger igenom Panamakanalen. Peter på Harmony som hjälpte både Crux och oss har säkert gått igenom kanalen ett tio tal gånger. Denna resa var lika fantastisk som när vi gick igenom.

Nu var det dags för utklarering men det fattades ett zarpe (tillstånd att få gå fran Colon till Panama city). Detta skulle vår agent i Colon fixa men jag fick det aldrig innan vi lämnade Colon. Nu började ett väldigt jagande efter detta papper. Många telefonsamtal och många löften från vår agent att detta skulle komma. Vi hade bestämt oss för att gå på söndagen 9 mars men jag kunde inte gå om jag inte hade detta zarpe. På fredag kväll kontaktade jag en annan agent som för en kostnad av 80 US dollar fixade allt. Både tillståndet att få gå från Colon till Panama city och tillstånd att få lämna landet. På lördag eftermiddag då mitt zarpe från Colon skulle komma ringde de och sade att de inte kunde komma förrän på måndag för kontoret var stängt. Nu var jag bara förbannad på alla dessa löften men nu brydde jag mig inte för jag hade alla papper klara för att gå på söndag morgon som vi bestämt.

Kl. 06.00 efter frukost drogs ankaret upp. När vi satte segel så trillade det ut ett fågelbo. Det måste vara ett tecken på att man legat still för länge. Första stoppet var en ö i ögruppen Isala Perlas. Det var 35 sjömil dit så det tog hela dagen. Väl framme ankrade vi upp i en liten vik och badade.

Nästa dag satte vi kurs mot Galapagos. På vår väg såg vi på avstånd en liten ö. Denna ö skulle inte vara här enligt sjökortet så upp med kikaren och kolla. Det visade sig vara en stor samlig av sjöfåglar som dök i havet. Här är nog mycket fisk tänkte vi. När vi närmade oss dök det upp en stor val alldeles framför båten och någon minut senare dök en annan val upp ett par meter vid sidan av båten. Det lät som när en lastbil bromsar när de blåser ut sin luft. Där var mängder med delfiner också som tillsammans med valarna fiskade och fåglarna tog för sig av överflödet av fisk som kom upp till ytan. Detta var ett fantastiskt skådespel

De första dygnen var vindarna bra och vi gjorde god fart, cirka 5 knop och ibland rusade det upp till 7,5 när det kom rejäla vindbyar. Ju mer vi närmade oss ekvatorn så blev vindarna svagare och svagare. Det var bara att starta motorn och köra på. Vid varje liten vindkåre så åkte genuan ut och vi försökte segla. Jag har nog aldrig rullat ut och in genuan så mycket som nu. En natt i skenet av en halv måne kände vi att vi körde på något. Det var ingen smäll utan mer något som man nuddar vid. Vi såg något som gled efter sidan på båten och kände samtidigt en vidrig stank. I skenet från månen såg vi då att det var en stor val som vi kört på. Nu får vi väl oss ett riktigt slag av stjärtfenan tänkte vi men inget hände. Så illa som den luktade var den säkert död, sa Milla. Antingen sov den väldigt hårt eller också vad den död. Vi hade tur i alla fall för hade vi kört på den tvärs vet vi inte vad som hade hänt.
Den 17 mars kl. 20.10 passerade vi ekvatorn. Vi skålade i ett glas vin och hörde att någon gick på däck. Aha, tänkte vi det är Neptun som hälsar på. Men det visade sig att det var havsgudinnan Afrodite som kom på besök och döpte oss. Vi frågade var Neptun var men honom hade hon aldrig hört talas om. Vi tackade för besöket och önskade henne lycka till innan hon försvann i havet igen. Som tur var hann vi ta ett kort på henne.

Resan fortsatte i svaga vindar och vi spejade efter varje vindkåre som kunde öka farten i vårt seglande. Tyvärr blev det inte bättre utan det blev en hel del motorgång.

Den 18 mars kl 18.30 går ankaret i. Vi ankrar i Wreck bay på ön San Cristsobal. Här låg Crux och Roxy när vi kom in. Ankaret hade nästan inte fastnat förrän vi fick besök av hamnkapten och någon från hälsoministeriet. Det blev en väldig massa förhållningsorder vad vi fick och inte fick. De kollande också vårt medicinförråd, våra nödraketer och båtpapper. En annan person som dök upp var Fernando som erbjöd sig sina tjänster och vi behövde diesel så det beställde vi. Vi behövde 50 gallons och det skulle han komma ut med nästa dag.

Nästa dag var det att ta en båttaxi in till stan för att fixa de andra pappren. Vi var tvungna att använda en agent för dessa göromål, detta kostade 150 US dollar. Mycket pengar för nästan ingen ting. När detta var klart var det dags att titta på byn som var en välmående by. Det var rent och snyggt. Det märktes att turismen spelar en stor roll här. Det var många förrättningar som sysslade med dykning, snorkling och utflykter. Människorna var också mycket vänliga och hjälpsamma.

Vi hade bokade nu en utflykt tillsammans med Crux och Roxy för att titta på djurlivet och naturen. Alfredo fixade detta och på långfredagen bar det iväg med en jeep. Det var en mycket trevlig rundtur som vi fick vara med om ock vi såg jättesköldpaddor, havsleguaner, sjölejon och mycket av vad de odlar på ön. Vad sjölejon beträffar så har vi dem vid båten hela dagarna. Vi har ingen badbrygga på vår båt så vi klarar oss bra men de som har detta har påhälsningar hela tiden. De vill gärna krypa upp där och slöa. De luktar inte speciellt gott och de för ett hiskeligt liv hela tiden.

Vad man än skall göra så kostar det pengar här så vi ligger nog inte kvar så länge till innan vi seglar iväg mot Marquesas. Först skall vi fira påsk och det gör vi tillsammans med Crux och Roxy. Nästa resebrev från oss blir från söderhavet.

Ha det bra tills vi hörs igen.

Milla o Hans på Blue Marlin.

© Copyright s/y Blue Marlin