21

2007-03-07 Cartagena

Curacao är mycket lik Bonaire. Fuktiga bergshöjder och torra slätter. Det är ett säreget landskap. Som påminner om landskap som man sett på Cowboyfilmer. Vi gjorde lite underhåll på båten och åkte in sill seglarbaren där vi umgicks med andra seglare. En dag fick vi höra vårt båtnamn ropas på VHF´n. Det var Pamina som kommit till Spanish Water med bil och ville prata med oss. Vi tog dingen till fiskhamnen där de var och det var roligt att träffas igen. Vi hade inte setts sedan början av december när de lämnade Trindidad. Vi bjöd med dem till seglarbaren där det var happy hour och där var också Crux som kommit ner till Curacao två dagar tidigare. Det blev också ett glatt återseende. Vårt samkväm slutade med att Pamina bjöd med oss på en biltur dagen efter som vi gladeligen tackade ja till.

De hämtade oss kl.09.00 på morgonen. Vi körde ut på landet och tittade på omgivningarna. Vi körde ut till en nationalpark som bestod av två delar. En del var högland och med allt vad det innebär av växtlighet och djurliv. Här på höjden var allt mycket fuktigare och växtligheten rikare. Låglandet var torrare och mycket kaktus och torra buskar. Här såg vi mest ödlor. Vi tittade också på grottor och indianmålningar som var ett par tusen år gamla. Vi avslutade dagen i Willemstad med en kopp kaffe på en uteservering. Vi var ganska trötta när vi återvände till båten.

Nästa dag åkte vi in till stan och gick på internet för att kolla vädret och det såg bra ut så vi fortsatte till customs och emegration för att klarera ut. Kl. 14.00 drog vi upp ankaret och seglade iväg. Det finns två vägar att välja. Den ena är att segla utanför 2000m kurvan för där är vågorna lättare. Sedan kan man också välja den inre vägen efter kusten men har man otur där så kan man få tuff sjö. Vår prognos såg bra ut med svaga vindar så vi valde en inre vägen.

På kvällen ett par timmar innan solen skulle gå ner fick jag se vad jag tyckte var eld på vattnet. Jag blev konfunderad och undrade om det var en gasläcka på ett rör eller om det var en spricka i havsbotten där gas läckte ut. Det visade sig vara ett sträck med flamingos som flög en halvmeter över vattenytan och i den nedgående solen såg deras fjäderdräkt ut som eld. Varje kväll flög dessa fåglar från Venezuela till någon av ABC´öarna för att övernatta.

Vi hade en underbar segling i 2 dygn. På kvällen det andra dygnet började det att blåsa upp. Det gick snabbt upp till 16- 18 m/s och vindtopparna var på över 20m/s. Sjön växte snabbt och vi hade snart vågor på 4m. Man satt i sittbrunnen och tittade upp på vågtopparna för att se den försvinna under båten och man tittade ner i en dal så man fick nästan svindel. I detta kaos lossar en bult till vindgeneratorn och den hotar att gå överbord. Det är bara till att koppla sig fast och klättra upp och fixa detta. Det som vid en brygga hade tagit 10 minuter tog i det här fallet 50 minuter. Ett tag hade vi problem med automatstyrningen och blev ganska uttröttade men vi drejade bi och sov i 4 timmar. Vädret hade blivit bättre så vi fortsatte att segla med endast en bit utrullad på genuan och nu fick vi ordning på styrningen också. I ett och ett halvt dygn hade vi det blåsigt och grov sjö men det gick fort så vi kom fram till Cartagena kl.03.00. Då vi inte ville gå in på natten lade vi oss bi igen och i gryningen började vi inseglingen. När ljuset kom trodde vi först att vi kommit till New York. Det var fullt av höghus och hotell. Kl. 07.00 var vi inne i Cartagena och ankrade utanför Club Natico.

Nu var vi i Sydamerika med allt var det innebär med trafikkaos och myller av människor. Här är ett totalt kaos men de själva tycket att det är lugnt. Här träffade vi Bernando på Albertina igen och honom hade vi inte träffat sedan Västindien. Här ligger också Ace of Spades, Cinderella och Tarona, andra svenska båtar.

En dag åkte vi in till en stadsdel där Colombianerna köper sina saker. Jag fick en känsla av att vara i Indien. Folk cyklade, red på åsnor, körde vagn med åsnor, taxibilar, vanliga bilar, bussar i glada färger och så naturligtvis människor och mera människor. Det är med livet som insats som man åker kollektivt. Bussen saktar in och man hoppar på och av i farten.

Bernando är bekant med en Colombianska som fixade så vi kunde åka in till Barranquilla där det skulle vara karneval. Vi var sju personer som nappat på detta erbjudande. Vi hade en buss som skulle köra oss upp till staden. Nu fick vi se att vi inte är hemma. Först fick vi åka till ett ställe i stan där vi fick ett papper att det var OK att lämna Cartagena och åka till Barranquilla. Sedan på vägen blev vi stoppade av militärer och fick gå ur bussen. Utanför blev vi kroppsvisiterade och bagaget tittades igenom. När vi sedan skulle vi köpa biljetter visade det sig att de biljetterna som vi ville ha var slut men de hade andra biljetter som var dubbelt så dyra men man fick mat och en liten flaska rom per dag. Vi köpte dessa biljetter och när vi kom till läktaren fick vi reda på att man inte fick någon rom. Och nar vi sedan blev hungriga och skulle äta så ingick ingen mat heller. Vi hade emellertid bra platser och såg fint så vi svalde det sura äpplet. Dessutom var det ett par trevliga damer som förbarmade sig över oss och bjöd på rom och snacks.

Hotellet där vi bokat rum var ett hotell som man kunde hyra rum per timme. Det var en stor spegel i taket och på väggen bredvid sängen satt en toalettrulle. Så fort man satte på tv´n kom man till en porrkanal. Det var ett rum som man bara läst om tidigare. Rummet var emellertid rent och prydligt och det var svårt att få tag i nya rum så vi beslutade att bo kvar.

Karnevalen var fantastisk och det var fest i tre dagar. Den började på lördag och slutade på måndag eftermiddag. Måndag kväll var vi tillbaka i båten som klarat sig bra under vår bortavaro och vi fick känna av gungandet igen. I två nätter hade vi legat i en säng som stod stilla.

Vi passade på att beställa ett nytt spryhood till båten. Benjamin som är en Colombiansk segelmakare kom och tog mått. På måndag skulle den vara klar efter 3 dagars arbete men vi fick den på tisdag, en dag försenad, men det var OK. När vi monterade den visade det sig att plastrutorna var inte genomskinliga. Vi påpekade detta men fick besked om att det var bara och putsa. Vi tog fram putsmedel och gav åt Benjamin att försöka men det gick naturligtvis inte. Ner med sprayhooden igen och montera nya rutor. Detta skulle vara klart efter två dagar och det var det också. Fantastiskt.

En söndag var vi på fotboll. Det var hemmalaget, Real, som mötte Americanas. Det var en folkfest. Det spelades sambamusik på läktarna, folk dansade och viftade med banderoller i lagens färger. Åskådarna skrek sig hesa på att ge respektive lag förslag på hur de skulle spela och att huta åt domarna som alltid hade fel domslut. Trots att man trodde att det skulle bli slagsmål mellan de olika supportrarna då stämningen var spänd och orden hårda men när matchen som slutade oavgjort var över, applåderade de olika grupperna varandra. Detta var något för de svenska huliganerna.

Här kommer och går skandinaviska båtar hela tiden. Man märker att detta är en mellanlandning för båtar som dels är på väg jorden runt och de som bara seglar omkring i Carribien. Här är förhållandevis billigt men utbudet på båtgrejor är litet. Vi kommer att stanna här någon vecka till och sedan segla till San Blas. Där är det sämre med kommunikationerna så då blir det tyst från oss på flera veckor.

Tills vi hörs igen Milla och Hans

© Copyright s/y Blue Marlin