16

Caribien 3.

Ytterligare ett par dagar var vi kvar på Union Island med promenader på ön men till sist beslöt vi att segla vidare till Carriacou som tillhör Grenada. Det var en kort segling dit, bara dryga 7 distansminuter. Vi gick till en bukt som heter Tyrrel Bay på Carriacou. När vi kom dit så tog vi en buss in till huvudstaden Hillsborough för att klarera in. De hade precis firat självständighetsdagen så allt var målat i rastafärger, till och med kantstenarna. Detta var en mycket mysig ö men vi var på väg till karnevalen på Trinidad och vi ville se Grenada så det blev bara ett kort besök har.

Redan nästa dag drog vi vidare till Grenada och på eftermiddagen kom vi fram till huvudstaden Saint George´s. Detta var en stad med mycket liv och rörelse. Hit kommer många kryssningsfartyg så det var en väldig kommers på stan, Uppe på höjden fanns också resterna av ett fort som Engelsmännen hade under kolonialtiden. Det var en trevlig stad men en ganska dålig ankringsplats eftersom det var en hamn med mycket trafik av stora fartyg. Detta gjorde att vi seglade vidare till en vik som heter Prickly Bay. Detta var en fin vik där man kunde bada och ha trevligt. Här låg många båtar bl.a. Freedom och Windward Star från Sverige. Här hyrde vi en bil tillsammans med Emma o Stefan och besökte där ett vattenfall och sedan åkte vi till en fabrik som tog hand om muskotnötter och färdigställde dem för försäljning. På grund av orkanen Ivan så hade stora delar av muskotträden blåst ner så nu hade de problem med att få fram tillräckligt med nötter. Muskot är annars Grenadas största exportprodukt tillsammans med kryddor. Därefter besökte vi en klippa som urbefolkningen hoppade ifrån för att slippa tagas tillfånga av spanjorerna när de försökte kolonisera ön. På detta sätt tog Caribierna sitt liv. Därifrån åkte vi till Grenadas äldsta romdestelleri och bland de äldsta i hela Caribien. Här hade tiden stått stilla. Pressen som pressade ut saften ur sockerrören dreva av ett vattenhjul och det eldades för hand under pannorna. De tillverkade en rom som var på 73 %. Efter detta besökte vi ett vattenfall till som heter Seven Sisters och det är sju vattenfall efter varandra. Det var en ganska jobbig vandring på slippriga stigar i regnskogen men man blev rikligt belönad när man kom fram.

På torsdag den 23 februari kl 15.00 drog vi upp ankare för att segla mot Trinidad. Som alltid så var det en blåsig resa. Vi hade mellen 10-15 m/sek och sjön gick ganska hög. På natten gick vi genom ett oljefält med oljeplattformar och de var rejält upplysta. I gryningen nästa dag siktade vi Trinidad och på eftermiddagen gick vi in i en vik som heter Chaguramas. Här lägger de flesta upp sina båtar över orkan säsongen för här är orkansäkert. Här hade vi bestämt att ta upp båten för att fixa båten och måla botten för det hade växt en hel del på den. Tid bokades och allt gjordes upp.

Nu var det dags för karneval. Det började med att vi bokade biljetter och taxi till de olika attraktionerna. En kille som heter Jessie James har taxiservice och fixar biljetter o.d. På detta sätt kommer man säkert fram och tillbaka utan att behöva oroa sig för tjyvar och banditer, vilket det finns gott om här. På söndag kväll var vi tittade på var finalen i dräkter. Alla visade upp sina fantastiska kreationer och de flesta var riktiga konstverk. Hela tiden spelades det steelbandmusik och all dansade fram. Kl 24.00 åkte vi tillbaka till båten för vi skulle upp igen kl. 03.00 för då var det dags för J´Ouvert. Här var det en fantastisk fest. Man gick på gatorna och kastade lera och färg på varandra samtidigt som man tillsammans med musik dansade fram på gatorna tills solen gick upp. Kl.09.00 var vi hemma igen och fick tvättat av oss och vi fick också en välförtjänt vila. Nästa dag på tisdag morgon var det dags för avslutning av karnevalen. Alla tågen ställde upp och man hade steelband på stora vagnar och runt vagnarna dansade de olika grupperna fram i sina fantastiska dräkter. När vi åkte hem på kvällen hade inte alla banden passerat.

Trots att det gått ut internationella varningar om att åka till karnevalen på Trinidad så var det besöksrekord. Vi själva råkade inte ut för några incidenter utan hade det mycket trevligt tillsamman med lokalbefolkningen som är hur glada som helst och hjälpsamma. Det inträffade faktiskt två mord under en av karnevalsdagarna men det var troligtvis en intern uppgörelse mellan olika kriminella gäng.

Efter karnevalen var vi inne i Port of Spain och tittade på staden och besökte den botaniska trädgården. Vi bunkrade båten lite granna också för att till helgen segla ut till en ö som heter Chacachacare. Har var för ca 40 år sedan en spetälskekoloni. Ett helt fungerande samhälle fast med leprasjuka. När man så till slut fick fram ett botemedel mot spetälska så övergavs ön. Husen står tomma och övergivna och djungeln håller på att växa över allt ihopa. Här finns fantastiska vikar att ankra i och fint vatten att bada i. Flera turer togs med dingen in till land för upptäcktsfärder. Vi gick bland annat upp till fyren på toppen av ön med en fantastisk utsikt över till Venezuela. Fyren sköts av två personer som bor där helt ensamma. På helgen brukar Trinidadborna åka hit ut för att bada, äta och bara roa sig själva.

Så blev det dags för upptagning. Som första båt på onsdags morgon ropade vi upp marinan på VHF:en och fick klartecken att gå in i dockan. En stor kran tog upp båten och placerade den på en uppställningsplats. Detta gick väldigt smidigt. Botten såg ut som om man hade klistrat fast en ryamatta. Inte konstigt att man inte kunde segla över 5 knop längre. Sedan vidtogs olika åtgärder. Vissa jobb bokades upp med lokala hantverkare och bottenfärg köptes in.

Här ligger vi nu och jobbar på båten tillsammans med Ace of Spades. Här ligger mycket skandinaver och varje måndags eftermiddag håller skandinaverna måndagsmöte. Där ger man varandra information av olika slag eller bara träffas över en kopp kaffe och har det mysigt.

Tills vi hörs igen Milla och Hans

© Copyright s/y Blue Marlin