13


Puerto Rico, Gran Canaria – Port Elisabeth Caribien.

Ytterligare försök gjordes för att segla till La Gomera. Tyvärr så blev resultatet detsamma trots att vi hade kollat vindstyrkor och riktning. Vindarna mellan öarna finns inte med i någon väderprognos alls. Vi fick vända och ankrade på den gamla ankringsplatsen.

Danska långseglarklubben skulle ha en fest i byn och den ville vi vara med på. Det var en trevlig fest med mycket god mat helt i stil med dansk tradition, en kväll man kommer att minnas.

Så gjorde vi då tredje försöket att komma till La Gomera. Kl. 00.30 drog vi upp ankaret och satte kurs mot ön. Vindarna i sundet mellan Gran Canaria och Tenerife var fortsatt starka men inte på samma sätt och vi var bättre förberedda. Efter en god seglats gick vi in i San Sebastian kl. 17.10.

Dagarna på La Gomera fördrevs med utflykter bl.a. till en vacker by som heter Vallhermoso och som ligger i den norra delen. Resan dit gjordes med den lokala bussen. En fantastisk vacker ö. Vi förberedde oss också här för skuttet över till Cap Verde. Kvällarna umgicks vi med Eos och Sullamit 2.

Den 17 november kl.13.00 gick vi ut ur hamnen. Till avsked så tjöt mistlurarna på båtarna och önskade oss lycklig resa. Tyvärr så var det lite vind så det blev mycket motorgång. Vi fick köra i ekonomifart för att spara bränsle och segla när det kom en liten pust. Milla fyllde år på havet och hon fick ett halsband som jag gjort själv i present. Mot slutet av resan kom vi in i ett lågtryck och fick vind ifrån syd. Vi kunde nu sträcka mot målet bidevind för babords halsar. På natten blev det en vindökning som gjorde att Rodkicken slets loss från masten och i sin tur slet av koaxialkabeln till VHF radion. Rodkicken satt fast med 6 st. popnitar. Det var till att gå upp på däck på natten med pannlampa och försöka reparera så hjälpligt som möjligt. Hur som helst så ordnade det sig denna gången också.

En resa på 770 sjömil som vi trodde skulle ta en vecka tog i själva verket 9 dygn och 4 timmar. Vi gjorde sällan mer än 3 knop.

Den 26 kl. 08.50 såg vi land och det var Santo Antao och en halvtimma senare såg vi Sao Vincente i Cap Verde arkepilagen. Kl. 16.30 gick ankaret i Porto Grande i Mindelo. Genast kom det fram en kille som hette Orlando och ville vara vår dinghyboy, det fick han vara. Han kollade vår dinge och vår båt när vi inte var där samt visade oss tullen och immigrationsmyndigheten samt var behjälplig när så behövdes.

Mindelo var en sliten stad liksom allt annat omkring. Mycket fattigt och ont om varor. Vi tog en busstur runt i staden och såg en hel del misär. Människorna var trots detta glada och hjälpsamma. Mycket av deras tid fördrevs utomhus med försäljning av vad man hade för dagen. Nere vid hamnen såldes det fisk och på andra ställen såldes det grönsaker. Ofta stod man utanför supermercadon och sålde sina varor.

Tyvärr så gjorde vår försening på Kanarieöarna det att vi inte fick den tiden som vi ville ha på Cap Verde. Att döma hela ögruppen efter Sao Vincente och Mindelo vore nog inte rättvist men Mindelo var inte så roligt. Redan efter fyra dagar så fick vi bra vindar att vi beslöt oss för att segla iväg till Caribien. Kl.18.00 gick vi ur hamnen Porte Grande efter det att vi fyllt upp dieselförrådet till max. Nu låg atlanten med tradevindarna framför oss.

Vad skall man säga om atlanten? I början hade vi fina vindar och gjorde ganska god fart mellan 4-5knop. Vi tyckte att vi kanske kunde gå lite snabbare och började trixa med olika segelsättningar. Vi seglade med två försegel ”wing by wing”, Storsegel med genuan spirad i lovart men inget fick den fartökningen som vi önskade. Lite besvärligt var det också när man hade gjort en ändring i segelsättningen så fick man balansera om båten för att vindrodret skulle styra så bra som möjligt. Detta tog lite tid i början men efter hand så lärde vi oss hur båten uppförde sig så det gick snabbare mot slutet. Vi hade dagliga kontakter via sattelittelefon med båten Crux. Av dem fick vi rapporter om hur vädret var framför oss och var det blåste mest.

Atlanten var smörsegling. Vi hade mellan 7 – 12 meter per sekund och ibland kom plötsliga vindökningar, upp till 15 – 18 meter per sekund och ibland med regn. Dessa vindökningar skapade ibland problem då vi inte hunnit reva i tid. Så vid ett tillfälle när jag var uppe på natten för att reva fick jag ett skot över ansiktet som slet av mig pannlampan och vi såg den lysande försvinna akter ut. Ett annat tillfälle så rycktes nedhalsfästet på spirbomen bort och krökte bommen. VHF antennen i masttoppen fick sig också en körare så den blev hängande fram och tillbaka för att tillslut gå i däck med en duns.

Fisket var skapligt, Vi fick 3 st guldmakrillar och en barracuda. Vi hade inte fiskelinan ute hela tiden utan bara när vi ville ha fisk.

För övrigt så var det ett evigt gungande. Man fick hela tiden ha en hand för sig själv och en hand för båten. Milla gjorde ett beundransvärt jobb som fixade maten ombord på ett förträffligt sätt. Lucia var en dag man nästan glömde bort ute på Atlanten men den firades med nybakat bröd och lite glögg.

För övrigt vad det lite liv omkring oss. Vi såg bara fyra fartyg på alla dagarna. Det vi såg mest av var flygfisk. Det var roligt att se hur de flög över vågorna precis som fåglar. På morgonen fick vi gå upp på däck och rensa från dessa djur.

Den 18 december kl. 12.15 siktar vi Barbados. Plötsligt börjar telefonen att pipa och det kommer sms. Vi har kommit i kontakt med civilisationen igen. Vi slörar förbi Barbados hela dagen och på natten försvinner ön akterut. Den 19 december kl.10.00 ser vi St. Vincent och en halvtimme senare dyker Bequia upp. Vi tar det sista doppet i atlanten innan vi går in till Port Elisabeth och låter ankaret gå i Admiralty bay kl. 14.30 lokal tid. En resa på 19 dygn och några timmar. Vi har nu avverkat 6226 sjömil sedan vi lämnade Hönö.

I ankarviken ligger också Ace of Spades, Emma och Stefans nya båt så det blir ett kärt återseende. De hade kommit fyra dagar tidigare från Trinidad där de hade köpt båten.

Vi kommer nu att ligga här och fira jul tillsammans med övriga båtar och det kommer att bli ett annorlunda julfirande än vad vi är vana vid. Vi vill också passa på och önska alla läsare av vår hemsida en riktigt god jul och gott nytt år.

Tills vi hörs igen Milla och Hans

© Copyright s/y Blue Marlin